Pietro fortfarande hängig. Jag inte särskilt och mycket tacksam för det (”det enda viktiga är att vi inte blir sjuka samtidigt”, ”bara inte samtidigt” har jag upprepat säkert tjugo gånger och förklarat på vilka olika vidriga vis sjukdomar får en ny innebörd när man går igenom dem med barn krälandes runt ens fötter).
-
Toddan vill också vara sjuk. ”Jag är aldrig sjuk”, småsnyftade han idag. Det är alldeles sant. Toddan är aldrig sjuk.