Inlägg märkta ‘SATS’

Fundering från bastun: Ska jag skriva om träning?

bloggbilder2 128

bloggbilder2 123

Hej allihopa! Hur är läget? Här är det bara fint. Var på SATS, cyklade i fyrtiofem lugna minuter tills allt det sista grusiga som låg och visslade längst ned i luftrören slutligen kom upp. Duschade mycket varmt, satt i bastun efteråt, det var bara jag och den där byttan med vatten, och allt kändes oerhört sunt och trevligt. Basta alltså, man borde göra det oftare.

-

Fick den här idén när jag satt där, att jag kanske skulle skriva nåt om träning? Jag är verkligen ingen personlig tränare men jag har tränat mer eller mindre i hela mitt liv och nåt borde jag kunna skriva om det … Skulle ni vilja att jag gjorde det? Saker som intresserar mej är till exempel: hur man kommer iväg, alla förberedelser – de i huvudet och de praktiska också för där sitter jag på några enkla principer. Saker som inte intresserar mej så mycket: exakt vad och hur mycket. Jag har gjort det mesta och min slutsats är tveklöst att det där spelar mindre roll bara man faktiskt gör det och det förvånar mej att allt och alla, tidningstexterna och kom igång-litteraturen och de personliga tränarna ägnar så mycket möda åt detaljer, och så mycket mindre åt filosofin kring det hela.

Ja, vad säger ni? Träningstips-tisdag? Vill ni ha det? Det är januari, kanske några av er sitter med nyårslöften, nya gymkort, och är på det här humöret då man inte kan få nog av läsa om Kroppen och Hur man får den att samarbeta?

08 januari 2010, kl. 16:44

(Det gick så) Yeah Yeah Wow Wow

P1170560

P1170551

Bästa, bästa, bästa dagen på SATS under det dryga året jag nu varit medlem där.

Pulsen kors och tvärs, armar och ben ur synk, inget stämde, å ska det bli ytterligare en sån här dag, vet jag faktiskt inte längre hur man gör?

Men sen tjugo minuter in, det som hittills inte inträffat, upphörde alla smärtor och jag cyklade på, jämt och duktigt: Tramp-tramp-tramp. La inte märke till nån annan, la knappt märke till min egen spegelbild, kluven i två av skarven mellan två helkroppsspeglar. Lady Gaga i högtalarna: ”Ma-ma-ma-ma poker-face …”

Blev uppfylld av en tanke: här är vi, som är fåfänga, löjliga, som kämpar förgäves mot oåterkalleliga skeenden, vi som inte läser böcker och inte tittar på nyheterna, vi som bara bryr oss om biceps och lår. Ibland gillar jag det här, att vara så jävla simpel.

Klev ut som Marlo i sista avsnittet i Wire, när han överger sina planer på ett stilla, städat liv i de slutna herrklubbarna och återvänder ut på gatan igen. Kände mej som hela världens världsmästare, jag kan fixa allt, oroa er icke, om allt går åt helvete, om polarisarna verkligen smälter, om pingviner och fiskebyar flyter iland, så ska jag göra mitt allra bästa, mej kan ni lita på, jag ska upprätta små läger, ta hand om alla, för inget knäcker mej.

-

Jag är så kass på berusning, alkohol biter ibland men oftast inte, droger gör överhuvudtaget inget med mej, som bäst har jag spytt, har aldrig drabbats av hybris, med händerna fulla av segergester, aldrig upplevt hur allt bara strömmar genom mej. Men att träna … gör precis just det med mej.

10 november 2009, kl. 11:56

En liten kväll

P1150522

P1140079

Betraktade oss lite från ovan idag. Pietro utslagen på sängen med Buster på sej, försökte få iväg korret till inbjudningarna till releasefesten för Kristina Hultmans roman, Buster sparkades och boxades … Jag stökade med middagen, Toddan byggde ett hus i papp som inte riktigt ville stå upp, klister och klet överallt, ”kan du hjälpa?” ”visst kan jag det”.

-

Det är så mycket man inte riktigt förmår med ungar överallt. Jag köper inte ens en ny mascara fast den gamla är slut och kastad, vi byter bara glödlampor till de ytor vi beträder oftast och detta har jag lagt märke till och gjort stor sak av. Men idag tänkte jag på oss som duktiga, vi jobbar på så gott vi kan, vi äter middag varje dag, ingen är ledsen …

-

Nåt slags belöning för insatserna på SATS: carbonara, glass.

05 november 2009, kl. 19:01

Inte särskilt mycket lättare

Gjorde ett nytt försök på SATS imorse. Gick lite lättare men inte särskilt mycket lättare.

-

Avundsjuk på män för deras armmuskler. Nån äldre karl, alkoholist, med luftrör i vilt uppror, luftrör ute på sista varvet, luftrör som knappt tar honom fem meter på löpbandet, nån onlinerollspelare som krupit ut för första gången … fullständiga amatörer – men allihopa hivar de iväg jättevikter.

04 november 2009, kl. 13:49

Kallt och ont

P1150979

P1150978

Tre nyckelord: kallt och tråkigt. Ont. Men inte ont av mjölksyrasmärtor utan av andra, irriterande: håll och kramper, en besynnerlig klåda på ena smalbenet som tvingade mej av från cykeln alltmedan mitt huvud malde på helt destruktivt: det här är idiotiskt, vidrigt, inget, inget, inget, ingen stolt hållning, starka vader eller extra år av det här livet är värt det här.

02 november 2009, kl. 19:01

Dags it is!

Nu ger jag upp det här. Ut härifrån, till SATS för att ta mej igenom mitt första riktiga träningspass på ett år, för att få lite värme i den här kroppen, för att överleva vintern och så vidare och så vidare i all oändlighet. Ciao!

02 november 2009, kl. 14:55

Working 6 till 9

Gjorde idag utöver att skriva, utan att tänka på det, utan att det kostade nåt alls, för allt är så mycket lättare nu: tog mej an alla lappar i Toddans skolmapp (föräldraföreningar, skolfoto och skoltröjor, önskas fritids under höstlovsledigheten – ja på onsdag, kommer ni närvara vid föräldramötet – ja), avanmälde mej för diverse prenumerationstjänster jag aldrig anmält mej för (EU-kommissionens presstjänst, Tensta Konsthall, Dansens Hus och så vidare, och så vidare) satt i en lång telefonkö till BVC, i en betydligt kortare till SATS, sprang hemåt, fyllde i de kvarvarande hålen i Toddans höstgarderob (gummistövlar, mera vantar), slet åt mej allt det nödvändigaste på Ica (blöjor, yoghurt, ris och grönt), och sen den vanliga slutspurten: laga, äta, plocka, natta.

-

Men det är fortfarande ingen ordning på mina anteckningar.

19 oktober 2009, kl. 22:07

Let’s go Superkropp!

P1150393

P1150443

Nytt för den här graviditeten: jag är skitointresserad av kilon, ”matchvikt”, ”hitta tillbaka”, hitta tillbaka till nån flickkropp jag ändå inte riktigt vet hur den såg ut. Å alla de här löjliga jämförelserna man gör, första semestern, andra pojkvännen, man själv i nån solgul bikini ställs mot nu, idag, ställs mot oktober, dammgrått ljus i nån spegel bakom boktravar och klädhögar. Jag är less på det. Less på mej själv för att jag lagt mej till med alla dessa uppgivna och ledsamma tankeövningar som bara leder en bakåt, dit man ändå aldrig kan ta sej. Faktum är att jag aldrig ens sett fantastisk ut. Jag var vältränad men aldrig vältrimmad. För det sket jag i. Brukade till och med luta mej mot att min helt ordinära kropp var så mycket mer än vad den såg ut, kunde springa på riktigt, kunde simma på riktigt.

Men nu. Jag tror att jag ska göra det nu, skaffa mej en liten superkropp, en kropp jag aldrig haft. Träna av ytliga skäl. Träna för att en gång i livet ta reda på hur det är att vara riktigt vältränad. Det är för tröstlöst att vara i precis den form man med nöd och näppe kan acceptera. Vetskapen att man är på väg utför, bekanta sej med nån ny liten krämpa, bli bättre och bättre på att dölja kroppsdelar tills det blivit helt otänkbart att inte alltid dölja åtminstone lite … Nä. Jag är inte redo för det. Det är som med högklackade skor och damigt mode. Vill det inte, inte den här höstsäsongen heller.

-

Tror gym. Tror jag ska förnya mitt SATS-kort. Det är varmt och skönt. Man slipper bli våldtagen i nån buske.

-

Det var Madonna-boken, banalt nog. Överväger träna, träna, träna, ångad broccoli, rismjölk, yoga, rubbet.

13 oktober 2009, kl. 13:10

Frukost, planera, bäva

p1130286

p1130281

p1130267

Kaffe, mackor, sylt i yoghurten … Vi försökte prata om scheman, hämta och lämna, ska man inte försöka göra lite tid för SATS också? Sen kom vi av oss. Fan vad jobbigt allt är. Känner mej fast i nåt lopp jag inte tränat för, och inte vill vara med i men måste ändå, så jag släntrar runt sist medan täten besegrar mej om och om igen med järndisciplin och krafter-gud-vet-varifrån. Det är först nu som jag fattar hur ambitiösa alla är, hur mycket de orkar, fixar, står i …

Längtar efter att bli gammal. Vill sitta såhär med Pietro … en veranda, en kopp kaffe, nån tidning, utan att bäva för allt som finns runt hörnet.

-

Usch, självömkan. Måste sluta med det.

12 september 2009, kl. 14:48

Sommarkvällens leenden

Kunde inte skaka av mej på händelserna på Nordea. Satt och glodde på datorskärmen i minst en timme medan frågan vad hos oss som eventuellt utlöst denna nedlåtande behandling liksom grinade mej mitt i ansiktet. Såg vi provocerande ut? Irriterande präktiga med min stora mage? Tillslut rafsade jag rätt på mitt medlemskort och gick jag ner till SATS. Idel leenden i receptionen, en äldre karl erbjöd mej sin motionscykel. Älskar SATS.

24 juni 2009, kl. 23:17

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt