Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Hej du våldsamma, fula värld. Ja det känns som temat den här veckan. Trots en och annan bio.
-
Exempel på fult jag råkade ut för på en teveskärm medan jag tog mej igenom mina minuter på motionscykeln häromdagen och som jag inte riktigt kan komma över: Skavlan. På tema svartsjuka. Första gästen ut: en norsk komiker vid namn Harald Eia som pratade på om svartsjuka full av självförtroende: svartsjuka är av naturen givet och av naturen givet är också att män och kvinnor är svartsjuka på olika saker (män på sex, kvinnor på förälskelser). Och sen, vad man ska göra av sin svartsjuka? Olika tips utdelades. Med utgångspunkt i en egen erfarenhet av ett tidigt förhållande med ”skolans snyggaste tjej” förklarade Harald Eia att svartsjuka handlar om att befinna sej på olika status- och utseendemässiga nivåer. Detta måste man hantera. Till exempel genom att öppet erkänna detta inför sej själv och andra. ”Eller”, fortsatte han, ”så drar man ner henne genom att säga: ‘Du är ful’. ‘Du är värdelös och dum’”. Detta yttrat med ett kvävt flabb. Oemotsagt. Inför både programledare och en ditflugen psykolog expert på svartsjuka. Under våldsamma skratt och applåder. I Sveriges största pratprogram.
Jag har verkligen inget särskilt bra och dräpande att säga om det här. Jag är, som man brukar säga, mållös. Men jag har ett par ord att säga er som satt där där den kvällen och skrattade: Kan ni åtminstone göra mej tjänsten att i fortsättningen aldrig, aldrig låtsas bli upprörda vid läsning om allt möjligt våld som troligtvis började med just de orden.
-
(Om du – mot förmodan – vill se programmet finns det här.)
