Prenumerera gärna på min RSS-feed!
(Bild från förra året med mej i nionde månaden. En tillvaro som flöt fritt mellan soffa, kylskåp och teve. Men mina träningsrutiner, dem övergav jag inte.)
Några ord om mej och träna. Några ord om massor av fel. Och ett rätt. Ett viktigt rätt.
-
Den här träningsskolan har hittills handlat om hur man gör det och hur man inte gör det. Har jag själv alltid levt som jag lär? Nej, inte alls. Idag ska jag rabbla alla mina träningsmisstag, alla de många felen. Samt berätta om punkten där jag inte felat. Ja det är bara en, men den är desto viktigare.
1. Jag har tränat elakt. Inte bara elakt i bemärkelsen mer än vad min fysiska kropp velat. Utan mer än vad mitt huvud velat. Jag har sprungit tills jag bokstavligt talat inte stod ut med åsynen av mina joggingskor utan slängde dem längst in i en fuktskadad garderob i min tvåa i Brandbergen. Det tog flera år innan jag gick ut och sprang igen efter det. Nu kan jag jogga utan att dö av tristess. Men jag kommer aldrig att bli en löpare igen.
2. Jag har tränat skadad. Envisats med knän och benhinnor som inte velat. Sprungit på tills smärtorna domnat bort. Sprungit tills jag tillslut haft så ont att jag inte kunnat gå ordentligt. Det var då la mej ned och vilade. Och vilade. Och det var då jag upptäckte vilka mirakel vila, som varken massage, värme, eller annat, kan utföra.
3. Jag har (försökt) att träna sjuk. Det har dock aldrig fått några följder eftersom jag aldrig ens hunnit ta mej utanför dörren innan jag blivit kallsvettig och brakat ihop. Jag förstår inte människor som gör saker sjuka. Sväljer två alvedon och går iväg till jobbet ändå. De måste vara av ett synnerligen segt virke. Inte ens med sjuka barn omkring mej har jag förmått vara tapper. Då lägger jag mej i samma sjuka barnhög och ylar (nästan) lika högt.
4. Jag har tränat i fel träningskläder. Jag är ett obotlig älskare av stort. Stora t-shirtar. Huvtröjor. Och jag bär mina mjukisbyxor som andra bär jeans. Och naturligtvis har jag också tränat i stort. I många år. Vägrade nåt jäkla tajt. Inte jag! Tills jag insåg att det var stort som var skälet till att jag, som annars inte är överdrivet frusen av mej, började frysa som en hund efter alla träningspass.
5. Jag har aldrig dietat. Men det tror jag mer är ett utslag av slump: jag led av förhöjd ämnesomsättning som tonåring på grund av giftstruma. Och sen, i samband med mitt barns första födelse då jag ställdes inför en vikt jag inte ville kännas vid försökte jag faktiskt dieta. Det gick inget bra. Efter fyra djupt olyckliga dagar gick jag raka vägen ut och köpte allt jag fantiserat om under dessa futtiga dagar: choklad, juicer, ostar, chips, friterat-vad-som-helst. Jobba upp ett närmast bulimiskt beteende på fyra dagar? Kan man det? Jag kunde tydligen det. Trots ingen tidigare erfarenhet av ätstördhet visade det sej att jag hade synnerligen nära till just ätstördhet. Det gjorde att jag lovade mej själv att inte göra om detta. Sen dess ser min kosthållning ut ungefär såhär: nyttigare de dagar jag inte är så inspirerad av mat och äta, festligare de dagar då jag är det. Utslaget över en vecka brukar det där ge ett varannan-dag-upplägg. Jag är emot dieter. Jag har aldrig sett dem lyckas. Och de för dåliga saker med sej.
6. Jag har däremot alltid varit bra på att bygga rutiner kring träna. Jag som aldrig annars varit bra på rutiner. Men här har jag varit prinsessan av rutiner. Helt enkelt för att jag, en gång för länge sen med alla mina ungdomsidrottsaktiviteter, var tvungen att få till dem. Och det är tack vare detta som jag har kommit iväg. Det är mina rutiner, inte nån gudomlig inspiration eller löjlig Nike-slogan, som fått iväg mej, igen och igen. Och det är därför jag nu vill lära dej konsten att bygga en riktig träningsrutin.
-