Ingen sömn, obefintlig sömn, nåt slags sömn, sömn, en riktig sammanhållen nattsömn …
-
Har Buster-nätter aldrig tagit mej förbi de där fyra-fem upphackade timmarna jag klassar som ”nåt slags sömn”. Men i natt sov jag. Inte tillräckligt men jag sov.
Min natt. Orolig, konstant kissnödig. Tittade på siffrorna på mobilen hela tiden. Tittade på Buster. Han sov sej duktigt igenom sitt första längre pass. Sen det lite kortare. När klockan var kvart över fyra och han var inne på de sista små slumriga tupplurarna började jag gråta, en ynklig, hulkande gråt utan tårar.
-
Jag kan inte sova. Jag vet verkligen inte hur man gör längre.
-
Nu är hissjäveln trasig också.
-
Alla dessa bakslag!
-
Måste rycka upp mej! Måste!
16 september 2009, kl. 8:57