Inlägg märkta ‘sova’
Fortfarande mycket trött. Varit duktig den här veckan. Stått med huvudet i olika pappåsar i garderoben för att fiska upp diverse Toddan-relaterat: skridskor och hjälm, delar av en potentiell rävdräkt till maskeraden. Ätit, tränat, ätit, tränat. Att vara i nåt sorts hyfsad fysisk form men inte få sova som man ska försätter en i en del underliga situationer. Man går, uppför trappor, ner för trappor, kliver av tunnelbanor, river åt sej ett par bananer och en Mama på 7-Eleven men står bara och tittar stumt när expediten läser upp slutsumman (ett kort men långt möte våra blickar emellan som gjorde henne, hon var mycket ung, skärrad tror jag – oh det var verkligen inte meningen!).
Är åter på kontoret för första gången på en månad. Allt är sej likt. Bortsett från att Andres Lokkos texter nu tillslut är samlade i en bok, om två, i olika påkostade utgåvor. De har tagit Modernista en smärre evighet att få ihop (om ni såg typografiarbetet skulle ni förstå varför).
-
Det är lugnt och skönt här, de sista resterna av nåt sorts mörk, mjuk, lummig julighet. Jag har just nu inte så många invändningar mot hur det är. Det skulle vara det där att få sova då. Alla klagar på att det är kallt. Jag vet inte. Är det inte alltid mer eller mindre kallt i det här landet? Jag känner som att jag kommit över det nu. Det spelar ingen roll. Men att få sova. Det skulle vara trevligt.
22 januari 2010, kl. 12:51
Etiketter: Andres Lokko, barn, bok, fredag, jobba, mama, Modernista, ny, nya, samlade, sova, spädbarn, texter, trött
Postat i privat |
Har blivit så perspektivlös. Visst har det alltid varit såhär? Visst har Buster alltid funnits? Visst har livet alltid kretsat kring hans nycker, hans icke särskilt stabila mat- och sovklocka? Ser inget förutom det jag har framför mej precis nu, och det är så mycket, så många vitt skilda saker men ändå samma saker hela tiden och sen, eventuellt, möjlighet till en dusch, sova lite, tack och godnatt. Visst är det så? Vi är fast med det här medan alla andra är oerhört fria, håller på och reser och gör precis vad som faller dem in?
Tror jag blivit så övertygad om alla andras frihet för att jag var oerhört fri. Vad smärtsamma vissa minnen blivit, alla de där åren då jag inte alls visste vad jag skulle göra av min tid och sprätte iväg den på idel meningslösheter: spelade alla Zelda – en gång till, tog mej igenom alla Melrose Place – en gång till, alla de här sakerna jag gjorde två-tre-fyra gånger … Aj aj. Det gör ont i mej på riktigt.
-
Men vad långt borta det känns.
-
Har blivit besatt av guldkanter, saker vi och jag skulle kunna göra om vi bara fick minuterna till det, sitta ner, äta nåt, kanske inte prata så mycket, bara sitta, vad trevligt det skulle vara, jag som inte gillade ”trevligt”, som tyckte att allt som var trevligt var så onödigt …
-
Skiter i allt det andra jag brukade prioritera, ett ungt, rörligt, fritt och flexibelt, kaotiskt liv. Är för sargad, för trött för det. Vill ha det trevligt, bara trevligt.
15 december 2009, kl. 14:12
Etiketter: barn, bebis, choklad, duscha, fika, fri, guldkant, Melrose Place, ofri, sova, spädbarn, tid, trött, varm, Zelda
Postat i privat |
Buster, Buster, han är så besvärlig. Jag trodde att att jag mindes hur det var men det gjorde jag inte, eller så är det så, som jag utbrister ibland, att Buster verkligen lämnar Toddan långt bakom sej. Buster vet inte vad han vill, han vet bara vad han inte vill och det är i stort allt. Han tycker inte om att äta. Inte sova. Absolut inte sova. Och inte babysittern heller. Inte barnvagnen. Hur många barn tycker inte om att sitta i barnvagn? Det är det här att han ska alltid hålla på med nåt, resa sej upp, sträcka sej efter nåt, men inget, inget, inget av det han kommer åt är av intresse. Man släpper ut honom på golvet, han ålar iväg tills han fastnar under nåt skåp och börjar skrika. Man lossar honom och han ska dit igen och jag vet att det är vad barn gör, det var vad Toddan gjorde också, men inte såhär, inte omedelbart, inte utan omvägar förbi nån mattfrans som är lekbar åtminstone en liten minut. Det är som om Buster bara kan söka upp alla dessa situationer som gör honom vansinnig. Han har inga favoritsaker, ingen visp han älskar att slå i köksgolvet, inget mjukisdjur han vill veta av. Men det finns ett halsband, Toddan tillverkade det på dagis för länge sen, och detta lyckas Buster komma över hela tiden, fast han avskyr det, eller ska jag kanske skriva just för att avskyr det, det för det hårt och oskönt att gnaga på, och därför gnager och gnager han tills svetten forsar och han snurrat in sej i det och läget verkligen är akut och desperat och värt att riva hela stället över om han bara hade krafterna … (det låter onekligen som om det gäller tänderna det här men i så fall har det varit tänderna ganska länge nu).
-
Jag är så tacksam att jag gjort detta en gång förut, att jag vet nåt om det, att jag vet att det tar slut, att de bara reser sej upp en dag …
-
Jag vet inte varför jag gör sån stor sak av Buster. Det är Pietro som är hemma med Buster om dagarna medan jag försöker ordna med allt det andra. Pietro tycker att han är helt perfekt, det mest perfekta lilla barn. Ändå tröttar han mej så, bara tanken på Buster tröttar mej. Han är verkligen det mest utmattande lilla barn, också.
08 december 2009, kl. 11:56
Etiketter: arg, baby, barn, gnäll, halvår, hemma, krypa, månader, sova, tänder, trött, utmattad
Postat i privat |
Idag, vilket i sej är konstigt eftersom Buster var tillbaka i gammal god uppesittarform och jag sov sammantaget en timme eller möjligen två, men idag, just precis idag klev jag ut, ut ur dimman, ut ur babyland, och det vet jag för idag såg jag saker och ting som jag brukade se dem: hösten varken särskilt vacker eller nedslående, bara en höst bland andra, tunnelbanan en tunnelbana som jag åkt med i hela mitt liv och det var inget mer med det och idag orkade jag icke ens speja efter bokryggar och annat.
-
Var först på kontoret. Åt min dinkelmüsli, gick igenom den nya bibban lappar i Toddans ryggsäck (det är verkligen helvetiskt många lappar: hälsojournaler, Likabehandlingsplaner, telefon- och mejllistor …).
-
Kristina Hultman på morgonteve, programledaren rörande usel med queerterminologin (”idag ska vi prata om hur det är att älska det andra könet”), men var snäll och tycktes det, uppriktigt nyfiken (”hade du gått och smygtittat på tjejer?”).
11 november 2009, kl. 10:43
Etiketter: baby, dimma, dinkel, Kristina Hultman, morgon-tv, müsli, sömn, sova, trött, tunnelbana, Undersökningen
Postat i privat |
Bra helg. Bra dag, hittills. För att jag har sovit. Såklart. Allt handlar om det.
09 november 2009, kl. 11:54
Etiketter: barn, pigg, sömn, sova, trött
Postat i privat |
Sitter på kontoret. Ska gå hem snart. Har gjort mycket den här veckan men fick ändå inte särskilt mycket gjort …
-
Vill skriva nåt, till alla er som läser här. Till er som hittat hit nyligen: välkommen! För er som inte vet vem jag är, ska jag lägga upp en liten presentation. Men kort: jag är trettioett, jag brukade skriva i Expressen, jag sa upp mej, skulle skriva roman, men nån roman har det ännu inte blivit. Är glad att ha det här stället att kunna skriva av mej på. Är glad att ni finns. Jag har det här konstiga behovet att skriva och bli läst …
Jag har fått kommentarer och mejl jag inte svarat på. Försökt svara efter förmåga men förmågan just nu är så halt och stukad. De flesta av er skriver om spädbarn. Om hur tajt allt blev och ni är många som känner ungefär som jag, att spädbarn är ungefär upp-ner-upp-upp-ner, det är nåt med spädbarn som gör att det liksom kryper ibland, och man vet inte riktigt vad man ska göra av den klådan, man vet bara vad man inte har lust med: hålla på och stråla hela jävla tiden, inför barnmorskor och sköterskor, mammagrupper, grannar, damer på bussen som är snälla och rara men nej, ändå ingen lust … Ibland får det här outtalade kravet på ett superlyckligt moderskap mej att tänka på pornografin och kvinnornas jätteentusiasm där och hur absolut och tvunget det är – aldrig ett stilla deltagande, bara eufori, tårar, skrik. Om jag haft ett syfte med mina små texter under de här första babymånaderna, så är det att stärka dej som helst vill utöva just det där stilla moderskapet med ungen under armen utan att för den skull vara hela världens lilla mamma.
Vill också passa på att tacka för alla tips! Det där med sömnmetoder är jag en alltför lat och inkonsekvent människa för att hålla på och fixa med. Sköldkörteln går jag på kontroller för, gammal giftstrumapatient som jag är (men sköldkörteln är en sak som ballar ur oftare än vad man kan tro så det är råd jag vidarebefordrar: gå och testa dej om sömnbehov och ämnesomsättning inte är vad du är van vid!). Och rutiner, ja, de funkar, det vet jag nu …
-
Nu ska jag snart dra mej tillbaka till helg och teve. Trevlig helg allihopa & tack för att ni läser min blogg!
23 oktober 2009, kl. 13:30
Etiketter: ämnesomsättning, Expressen, giftstruma, kommentarer, läsare, mamma, mejl, moderskap, patient, pornografi, presentation, rutiner, sköldkörteln, sova, spädbarn, tack
Postat i privat |
Buster livlig i natt. Han äter knappt om nätterna längre men vill ha en handflata över magen och en i handen och så ska vi helst ligga hela natten och in på morgonen.
22 oktober 2009, kl. 10:05
Etiketter: barn, bebis, kroppskontakt, sova, trött
Postat i privat |
Upp och ner. Mest upp.
-
Jag går numera och lägger mej vid elva. Det har jag inte gjort sen jag gick i mellanstadiet. Massor kvar på teve, fortfarande tänt i alla fönstren utanför … Det är som om jag fuskar, smiter. Jag som brukade överleva alla.
-
För första gången uppenbarar sej små luckor, en kvart, en timme, ibland två, tid som är alldeles för dyrbar för att inte göra nåt med. Men vad? Träna? Måste träna.
-
Ibland skymtar jag mitt vanliga ansikte. Det gör mej glad.
-
Ja, jag tror att jag ska ta alltihop, ansikte och kropp, mage, muskler, tillbaka.
09 oktober 2009, kl. 14:12
Etiketter: barn, elva, fuska, läggtid, sömn, sova, teve, timme, träna, trött
Postat i privat |
Ah, sova, fick sova igen. Sex, sju timmars sömn och jag flyter ovanpå allt, som en liten jävla boj, osänkbar, okrossbar.
07 oktober 2009, kl. 9:49
Etiketter: baby, barn, pigg, sömn, sova, timmar, timme, trött
Postat i privat |
Buster sov i natt. Inga tolv utslagna timmar i sträck eller så som andra barn. Men tre och en halv, och sen ytterligare tre och sen de vanliga sprattliga snuttarna – vilket var alldeles tillräckligt för att min trötthet genast skulle avancera från mordisk till bara tung, tung och mycket dåsig – den sorten som plågade mej genom hela min skolgång.
05 oktober 2009, kl. 10:59
Etiketter: baby, barn, snutt, sova, sprattlig, timmar, trött, trötthet
Postat i privat |
Prenumerera gärna på min RSS-feed!