Inlägg märkta ‘spädbarn’
Varit på lunchrast. Fiskat upp ett par sköna ting från Lush: en duschtvål i jellyform, och framförallt nåt sorts mycket praktiska små schampokakor jag föreställer mej att jag på mina raketvändor på SATS ska ha stor nytta av.
-
Vad mycket hälsa det blivit i den här bloggen. Antar att man kan säga att det är där jag är just nu. Jag brukade bara träna. Det brukade gå bra, det brukade räcka. Sen Buster föddes räcker inte längre det. För lite sömn, för många barn. Det är som ett litet bygge som hotar att rasa hela tiden. Det är ett bygge som definitivt inte får rasa. Hur kan man ha fyra barn? Hur kan nån ha det? Nej, jag förstår det inte.
Det här är vad jag förmår. Men då måste allt stämma. Jag prioriterar bara hälsa. Äta, träna, inte frysa – för allt i världen inte frysa. Vi borde prioritera annat också. Men det går inte. Varje gång vi prioriterar annat, tittar på två avsnitt av Arkiv X istället för ett, då rasar allt. Pietro och jag går i skift. Vi ser verkligen inte mycket av varandra. Vi har sagt att vi ses till våren. Vi får se hur det blir med den saken. Vi får se vad Buster säger. Ibland när jag lyfter upp honom och han blickar ut över trasslet av tidningar och kläder och leksaker han ställer till med men inte roar sej med särskilt länge händer det att jag tänker: här är den nya kejsaren. Det är så det känns. Ingen har egentligen nånsin lyckats rucka särskilt mycket på mina rutiner. Men Buster, han har mitt nackskinn i ett stenhårt grepp. Jag spelar inte längre datorspel. Jag duschar i tre minuter – tidigare en omöjlighet. Jag lagar middag varje dag. Jag gör saker på utsatt tid. Jag gör det tråkiga först. Jag gör det roliga på mina – få – lediga dagar.
-
Idag är en snart en sån dag. Jag ska göra pulkabacke av den. Nyttigaste vecka nånsin och så vidare.
29 januari 2010, kl. 12:06
Etiketter: Arkiv X, äta, baby, barn, förälder, jelly, Lush, nyttig, pulkabacke, skampokaka, spädbarn, träna, trött, två
Postat i privat |
Fortfarande mycket trött. Varit duktig den här veckan. Stått med huvudet i olika pappåsar i garderoben för att fiska upp diverse Toddan-relaterat: skridskor och hjälm, delar av en potentiell rävdräkt till maskeraden. Ätit, tränat, ätit, tränat. Att vara i nåt sorts hyfsad fysisk form men inte få sova som man ska försätter en i en del underliga situationer. Man går, uppför trappor, ner för trappor, kliver av tunnelbanor, river åt sej ett par bananer och en Mama på 7-Eleven men står bara och tittar stumt när expediten läser upp slutsumman (ett kort men långt möte våra blickar emellan som gjorde henne, hon var mycket ung, skärrad tror jag – oh det var verkligen inte meningen!).
Är åter på kontoret för första gången på en månad. Allt är sej likt. Bortsett från att Andres Lokkos texter nu tillslut är samlade i en bok, om två, i olika påkostade utgåvor. De har tagit Modernista en smärre evighet att få ihop (om ni såg typografiarbetet skulle ni förstå varför).
-
Det är lugnt och skönt här, de sista resterna av nåt sorts mörk, mjuk, lummig julighet. Jag har just nu inte så många invändningar mot hur det är. Det skulle vara det där att få sova då. Alla klagar på att det är kallt. Jag vet inte. Är det inte alltid mer eller mindre kallt i det här landet? Jag känner som att jag kommit över det nu. Det spelar ingen roll. Men att få sova. Det skulle vara trevligt.
22 januari 2010, kl. 12:51
Etiketter: Andres Lokko, barn, bok, fredag, jobba, mama, Modernista, ny, nya, samlade, sova, spädbarn, texter, trött
Postat i privat |
Har blivit så perspektivlös. Visst har det alltid varit såhär? Visst har Buster alltid funnits? Visst har livet alltid kretsat kring hans nycker, hans icke särskilt stabila mat- och sovklocka? Ser inget förutom det jag har framför mej precis nu, och det är så mycket, så många vitt skilda saker men ändå samma saker hela tiden och sen, eventuellt, möjlighet till en dusch, sova lite, tack och godnatt. Visst är det så? Vi är fast med det här medan alla andra är oerhört fria, håller på och reser och gör precis vad som faller dem in?
Tror jag blivit så övertygad om alla andras frihet för att jag var oerhört fri. Vad smärtsamma vissa minnen blivit, alla de där åren då jag inte alls visste vad jag skulle göra av min tid och sprätte iväg den på idel meningslösheter: spelade alla Zelda – en gång till, tog mej igenom alla Melrose Place – en gång till, alla de här sakerna jag gjorde två-tre-fyra gånger … Aj aj. Det gör ont i mej på riktigt.
-
Men vad långt borta det känns.
-
Har blivit besatt av guldkanter, saker vi och jag skulle kunna göra om vi bara fick minuterna till det, sitta ner, äta nåt, kanske inte prata så mycket, bara sitta, vad trevligt det skulle vara, jag som inte gillade ”trevligt”, som tyckte att allt som var trevligt var så onödigt …
-
Skiter i allt det andra jag brukade prioritera, ett ungt, rörligt, fritt och flexibelt, kaotiskt liv. Är för sargad, för trött för det. Vill ha det trevligt, bara trevligt.
15 december 2009, kl. 14:12
Etiketter: barn, bebis, choklad, duscha, fika, fri, guldkant, Melrose Place, ofri, sova, spädbarn, tid, trött, varm, Zelda
Postat i privat |
Så mycket nu. Jag kan inte riktigt förklara det. Vi håller på att ro iland den första halvan av två för det är så jag tänker på det: när Buster är ett, då är det nåt annat, då är det över. Men nu, nu är vi snart halvvägs och som alltid då man närmar sej möjlighet till vila, då kryper allt sej på. Jag tror att krafterna börjar rinna ur mej … Jag är trött. Min kropp är inte trött. Den bara går och går. Jag vet inte varför. Men jag är trött ändå. På mej. På min egen röst. Som säger åt mej att göra en massa saker. Det är som att som om jag trängt undan alla mina vanliga sengångarbeteenden …. Det är ett jävla tjatter i mitt huvud. Buster sover – gör nåt av det. Fyll i lappen om julledighet, och så Lucia … och alla klädhögar, gör nåt åt alla klädhögar, du måste hitta på nåt slags system … !
07 december 2009, kl. 11:03
Etiketter: år, baby, barn, ett, familj, månader, spädbarn, trött
Postat i privat |
Sitter på kontoret. Ska gå hem snart. Har gjort mycket den här veckan men fick ändå inte särskilt mycket gjort …
-
Vill skriva nåt, till alla er som läser här. Till er som hittat hit nyligen: välkommen! För er som inte vet vem jag är, ska jag lägga upp en liten presentation. Men kort: jag är trettioett, jag brukade skriva i Expressen, jag sa upp mej, skulle skriva roman, men nån roman har det ännu inte blivit. Är glad att ha det här stället att kunna skriva av mej på. Är glad att ni finns. Jag har det här konstiga behovet att skriva och bli läst …
Jag har fått kommentarer och mejl jag inte svarat på. Försökt svara efter förmåga men förmågan just nu är så halt och stukad. De flesta av er skriver om spädbarn. Om hur tajt allt blev och ni är många som känner ungefär som jag, att spädbarn är ungefär upp-ner-upp-upp-ner, det är nåt med spädbarn som gör att det liksom kryper ibland, och man vet inte riktigt vad man ska göra av den klådan, man vet bara vad man inte har lust med: hålla på och stråla hela jävla tiden, inför barnmorskor och sköterskor, mammagrupper, grannar, damer på bussen som är snälla och rara men nej, ändå ingen lust … Ibland får det här outtalade kravet på ett superlyckligt moderskap mej att tänka på pornografin och kvinnornas jätteentusiasm där och hur absolut och tvunget det är – aldrig ett stilla deltagande, bara eufori, tårar, skrik. Om jag haft ett syfte med mina små texter under de här första babymånaderna, så är det att stärka dej som helst vill utöva just det där stilla moderskapet med ungen under armen utan att för den skull vara hela världens lilla mamma.
Vill också passa på att tacka för alla tips! Det där med sömnmetoder är jag en alltför lat och inkonsekvent människa för att hålla på och fixa med. Sköldkörteln går jag på kontroller för, gammal giftstrumapatient som jag är (men sköldkörteln är en sak som ballar ur oftare än vad man kan tro så det är råd jag vidarebefordrar: gå och testa dej om sömnbehov och ämnesomsättning inte är vad du är van vid!). Och rutiner, ja, de funkar, det vet jag nu …
-
Nu ska jag snart dra mej tillbaka till helg och teve. Trevlig helg allihopa & tack för att ni läser min blogg!
23 oktober 2009, kl. 13:30
Etiketter: ämnesomsättning, Expressen, giftstruma, kommentarer, läsare, mamma, mejl, moderskap, patient, pornografi, presentation, rutiner, sköldkörteln, sova, spädbarn, tack
Postat i privat |
Vet inte vad Buster höll på med i natt. Vi var för trötta för att hålla reda på det. Jag tror knappt han sov överhuvudtaget.
-
Hostar slem. Skulle vilja sjukskriva mej. Bara en dag. Komma igen sen, stor och stark. Alla dessa möjligheter man inte alls har.
30 september 2009, kl. 9:45
Etiketter: barn, hosta, sjukskriva, slem, sov, sova, spädbarn, trött
Postat i privat |
Buster somnade tidigt, för tidigt – i natt blir det lida av igen.
-
Satt med Toddan hela kvällen. Spelade Försvunna Diamanten, Toddan hittade diamanten redan under andra spelmarkern och vi spelade igen (nu med vissa ingrepp från min sida: diamanten placerad längst bort på S:t Helena, det blev stort drama, Toddan på tårna, skrek av upphetsning). Vi åt tekakor, vi läste serietidningar …
-
Ingenting är som att ta hand om ett spädbarn. Att göra saker med Toddan, det är lätt och ljust, det är en promenad i parken. Buster är stormar och skurar, sol ibland – men oftast inte.
29 september 2009, kl. 21:34
Etiketter: barn, Försvunna diamanten, S:t Helena, serietidningar, somna, spädbarn, spela, spelmarker
Postat i privat |
1. Tittat i kollegieblock och utskrifter, anteckningar och små utkast. Slängt tillbaka allt i väskan. Fan vilken oordning jag har på allt. Hur kunde jag bli sån?
2. Bitit på naglar, nagelband, fingrar, som en liten jävla ekorre. Varför, varför?
3. Skrivit. Men bara lite.
-
Vet inte vad det är med spädbarn, de utövar såna krafter på mej, jag behöver inte ens vara med Buster … Bara tanken på Buster, Buster i sin babysitter, Pietro med Buster, kanske är Buster mycket missnöjd nu … gör mej nervsvag och skakis och kissnödig.
29 september 2009, kl. 16:00
Etiketter: anteckning, bita, bok, fingrar, kollegieblock, nagel, nagelband, nervös, oordning, roman, skriva, spädbarn, utkast
Postat i privat |
En av de deprimerande sakerna med att få barn är att man snabbt blir upplyst om på vilka olika vis män blåser sina flickvänner. Och man antas självklart vara lika lättlurad. Jag brukar lyssna, utan att bråka, utan att invända alltför mycket, men nu är jag för trött, för nedbruten för att ta del av alla dessa anekdoter vars enda slutkläm är att det verkar, när allt kommer omkring, som om vi kvinnor liksom är konstruerade för denna vidriga spädbarnstillvaro med sönderhackad nattsömn och krossat huvud. Idag stegade en gammal kollega fram till mej, vi har inget gemensamt men vi hälsar och hon är en bra människa. Hon pratade på, jag försökte ta mej därifrån av inga andra skäl än att jag bara inte orkar nåt alls just nu.
”Du, det här var trevligt … men nu måste jag …”
”Ja, självklart, självklart.”
Där trodde jag att hon skulle släppa iväg mej men det gjorde hon inte.
”Det där nattvaket, det är ju inte att leka med”, sa hon nu på ett oroväckande släpigt vis – här skulle det pratas mer.
”Nej, fyfan, nej, roligare kan man ha …” Jag log tappert.
”Det värsta var ju att Johan vaknade inte. Min kille är en riktig sjusovare. Så det blev ju jag …”
”Jaha”, sa jag, redan irriterad på vad jag visste skulle komma härnäst:
”Alltså, innan jag fick barn var jag helt för delad föräldraförsäkring, dela lika, allt lika … men det gick inte. Johan ville verkligen men …”
Tystnad uppstod.
”Din kille”, hörde jag mej själv plötsligt säga, ”är ett as.”
Hon stelnade till. Jag vet inte riktigt varför men jag tog sats och ångade igång:
”Jag sover också tungt. Jag sover väldigt tungt. En gång bankade min lillebrolla på mitt sovrumsfönster i fem minuter … Och det här har ju naturligtvis mina barns pappor vetat om. Så ibland har jag också gjort den där grejen, legat där och bara ‘dum-di-dum-inget väcker mej’. Det är bara elakt. Ingen sover sej igenom spädbarnsgnäll. Ingen. Din kille ligger där och låtsas sova, tills dess att du går upp … fattar du inte det?”
Hon stirrade chockad på mej, som om jag just brutit mot alla etikettregler i världen och det hade jag väl också.
Vi tittade på varandra.
”Jag hör vad du säger men Johan … Johan sover som en stock”, mumlade hon tillräckligt högt för att markera att hon tänkte hålla fast vid sin berättelse men tillräckligt tyst för att också säga att hon gärna såg att vi släppte ämnet.
Hon var arg, ledsen kanske, men repade sej snabbt och började prata om nån Joan Didion-bok hon just läst, ”underbart språk, underbar ton”. Jag hatar Didion, och det sa jag till henne.
-
Jag är på ett mordiskt humör just nu. Alla gör bäst i att undvika mej.
04 september 2009, kl. 13:56
Etiketter: barn, dela, föräldraförsäkring, Joan Didion, kille, mordisk, nattsömn, nattvak, sömnbrist, sova, spädbarn, tungt
Postat i privat |
Janne och Mischa och Lisen hade kommit hem från en vecka i Spanien. De var brunbrända och oförskämt utvilade. Vi gäspade. De dukade fram kyckling och en bricka med gudomligt goda babypaprikor. Vi åt och åt. Buster var inte riktigt nöjd med nånting – vi räckte glatt över honom. Det var kort sagt en kväll då det var väldigt tydligt vilka som hade ett spädbarn hemma och vilka som inte hade det.
31 augusti 2009, kl. 1:28
Etiketter: brunbränd, Janne, kyckling, Lisen, Mischa, paprika, spädbarn, Spanien
Postat i privat |
Prenumerera gärna på min RSS-feed!