

Vi stängde alla fönster, Pietro gick iväg med soporna. Jag tände lyktorna – min fars stolthet, eftersom de får vårt hus att likna ett fort i mörkret.
På väg till stationen mötte vi mamma och pappa. De bromsade in, överöste oss med diverse gåvor, taxfreegodis, ett litet mjukisdjur till Buster. De var mycket bruna – Rhodosresan stod som ett varmt, semestrigt moln kring dem. Mamma granskade oss, först mej och sen Pietro och slog sen resolut fast: ”nä, nu tar vi Buster. Till helgen – då tar vi honom!”