Det finns en sak hos andra människor som gör ont i mej när det kommer till träna. Det är inte dålig hållning (riktig, bra hållning är ändå så sällsynt), det är inte felaktigt utförda övningar (ofta bara ett utslag av att man ännu inte har krafterna att göra det bättre). Nej, det är kläder. Dåliga kläder. För det är ju så onödigt. Men spelar sån stor roll.
Idag fortsätter jag träningsskolan med att tala mej varm för riktiga träningskläder!
10 mars 2010, kl. 8:22
Hej träningsvänner! Kul att prata träna igen! Vill börja med att tacka för all respons på träningsskolan, tacka för alla mejl och kommentarer. Har en ambition att svara på allt gällande just träningsskolan. Det har inte riktigt hunnits med alltid men nu vet ni, det är ambitionen!
-
Den här veckan skriver jag om träningskläder, om varför jag tycker att du ska satsa på en riktig träningsutrustning. Nästa vecka fortsätter jag med att ge konkreta förslag på hur just en riktig träningsutrustning kan se ut
09 mars 2010, kl. 8:10
Ja det var några ord om av idé eller åtminstone en bild. Nästa vecka fortsätter jag med utrustning, kläder. Det kommer att handla om snyggt och fult, funktionellt och icke och framförallt kommer det handla om att undvika att kliva rätt ned i Gina Tricot-fällan.
-
Nu ska jag på bio och det är verkligen på tiden! Ciao!
03 mars 2010, kl. 20:29
(bilder från Vanity Fair och W Magazine)
Ingen idé? Nöj dej med en bild.
-
Så du har inga idéer? Du tycker att elitidrott är fult och tråkigt. Bara nummerlappar och svett. Eller har du bara inget alls att ta till? Har aldrig kommit i närheten av det där med sport och springa? Okej. Nöj dej då med detta: en bild. Alla har nån bild av rörelse, kropp och träna i huvudet. En filmscen, vad som helst. Den behöver inte vara allvarligare än så. Inte nu. Du kan göra dej av med den här bilden sen, ersätta den med nån annan, bättre. Men ta till nån. En bild är mycket bättre än inget. Att kasta sej ut utan minsta riktning, inspiration och bild är knepigt. Kanske inte idag men om tre veckor kan det mycket väl hända att du står där och frågar dej själv ”Vad är det jag gör?” och ”Varför just det här?” Förebygg det. Ha åtminstone ett inspirerande svar till hands.
Min egen idé just nu? Ingen avancerad. Ingen elitidrottig. Jag har faktiskt också bara en bild: Madonna. Och då menar jag Madonna så som hon ser ut i alla de där i yogaglammiga reportagen i W Magazine. Madonna med sin japanska föda och sina blåbär. För att jag första gången i mitt liv är rätt så trött på tidtagarur och rusa – antagligen för att resten av mitt liv just nu är så präglat av imaginära tidtagarur och rusa. Tanken på lite spirituell idrott, snygg idrott, idrott i tysta rymliga lokaler tilltalar mej. Om jag faktiskt tagit mej till nån yogalokal? Nej. Jag vet inte om jag nånsin kommer dit. Kanske gör jag det den dagen då det finns tid för det. Men det spelar ingen roll. Jag läser ibland om yoga. Och jag tänker: ”Madonna. Yoga. Dit ska jag. Nångång. Tillslut. Jag håller just nu bara på och förbereder mej.”
Det räcker. Just nu räcker det. För att det gör åtminstone mitt träna större än det där med på med skorna på och ut och kämpa. Ja där har du alltså vitsen med en idé eller bara en bild: det är nåt mer att ta med sej, ett sällskap, nåt levande.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #22: Nu ska vi prata kläder! Kvinnor, sport och kläder!
03 mars 2010, kl. 11:14
Idag fortsätter träningsskolan med några rader till dej som alls inte sitter på en enda inspirationskälla från en
elitidrott eller annat. Det behövs nämligen inte. Du får helt enkelt ta till vad du har – du får ta till en bild.
03 mars 2010, kl. 9:51
En Gabriela Szabo. En idé.
-
Jag har tidigare berättat om min barndoms fascination för Monica Seles. Nu ska jag berätta om en annan, om Gabriela Szabo: rumänska och medeldistanslöpare, olympisk mästare och världsmästare många gånger om. Men detaljerna är inte viktiga nu. Det viktiga är det här: jag fastnade för henne. Jag såg henne för första gången i ett juniorvärldsmästerskap och det var nåt så banalt som att hon bar en gul dräkt, nåt jag i en kort sekund misstog för en svensk dräkt. Och det var hennes utpräglade steg och hållning (lätt, trippigt, tassigt), och det var hennes storlek. Hon var liten – jag har alltid identifierat mej starkt med att vara liten. Det var Szabo som gjorde att jag fick för mej att ta upp löpningen på allvar. Inte för att jag satsade på femtusen meter (jag har aldrig varit särskilt road av långt), inte för att jag nånsin övervägde att försöka imitera hennes stil (för kuriös). Men Szabo var en riktning, en bild, en idé. Ofta behövde jag henne inte alls. Men regniga dagar, fula dagar, gjorde jag det. Szabo skänkte ett sorts mening, en berättelse om vad jag, åtminstone i mitt eget huvud, gjorde. Szabo lämnade mej aldrig ensam därute, bland flis och spån och det dova mullret från motorvägar nånstans långt borta.
Så, över till dej. Vad skulle kunna vara din idé? Vad talar till dej? Det behöver inte var nåt som tvingar dej till ett alldeles särskilt sorts utövande. Men nåt som puttar dej i en viss riktning. Nåt som håller dej sällskap. Var inte rädd för att plocka från elitidrotten. Den är trots allt den tjusigaste versionen av idrott och till och med de mest inbitna sporthatare brukar ramla över en och annan upplevelse som stannade kvar. Känns elitidrott långt borta? Minns mina ord om att avståndet mellan dej och elitidrott är mindre än vad du tror.
Det måste naturligtvis inte vara elitidrott. Det kan vara en prestation på ett skolmästerskap som du aldrig kunde glömma. Det kan vara nåt litet, nåt suddigt. Men den måste kännas. Måste ha nåt med dej att göra. Måste vara nåt som talar till dej. Helst på mer än ett vis. Snygg räcker inte. Välj med omsorg – en hel uppsättning ansikten, prestationer och minnen är för många. En bild, en idé. Och den här idén ska du bära med dej från och med nu. Varför? För att det är såhär vi alltid annars gör. Det är trots allt få saker, viktiga som oviktiga – utbildningar, familjebildning, resor, bostadsköp, klädköp, matinköp – vi tar oss an helt i avsaknad av idéer, förslag och inspiration av hur andra människor gjort det. Jag tycker inte du ska ge dej i kast med att träna utan en idé, heller. För kraften i en idé är stor. Och framförallt är den långvarig – bra mycket mer långvarig än det där med enstaka, utspridda målsättningar.
-
02 mars 2010, kl. 14:12
Förra veckan skrev jag om det bland träningscoacher populära tugget om målsättningar. Sätta upp mål och delmål. Fem kilo. Tio kilo. Belöna de själv med nagellack och handväskor. Och så vidare. Funkar inte det på dej? Grattis. Du är för intelligent för det. För intelligent för att intala dej själv att träna handlar om nåt annat än just träna. Du gillar inte att lura dej själv. Det är bara bra. Vi ska ta till nåt annat istället. Idag förklarar jag varför en idé är ett effektivare trick för att hålla ordning på motivationen.
02 mars 2010, kl. 11:02
Hej! Då var det träna igen! Själv tränade jag igår för första gången på en vecka. Mitt första riktiga uppehåll sen jag satte igång nån gång igen i höstas. Men de senaste dagarna – nej, nej. Absolut inte. Man ska vara snäll mot sej själv och så vidare. Ja ni vet.
-
Nu ska jag leta bland träningstexterna här och återkommer snart med den som står näst på tur!
02 mars 2010, kl. 8:26
Träna med siktet inställt på en bröllopsklänning? Nja.
-
Du har hört om det där med målsättningar, att ha siktet inställt på nåt mycket konkret, en bröllopsklänning att komma i eller ett maratonlopp att ta sej igenom. För att hjälpa dej att hålla motivationen uppe. Ett trubbigt verktyg för att skapa träningslusta enligt mej. Vad händer om du inte lyckas med din målsättning? Jo, du riskerar att sjunka ihop, bedrövad och uppgiven. Och kanske ännu värre: Vad händer om du faktiskt lyckas? Du riskerar att sjunka ihop, då med. Det var ju till detta all ackumulerad tåga och form var ämnad att användas till.
Bara för att få det sagt: Jag motsätter mej inte att en anmälan till en tävling kan skänka en extra udd, lyster och glädje åt din träning. Och det är inte små saker. Men låt det stanna där. Låt det inte bli själva målet med din träning. Varför inte? För att tugget om målsättning, liksom mycket annat, är en av elitidrottens många verksamheter kopierad rakt av – som i själva verket fungerar illa på oss andra. För elitidrottare fungerar målsättning därför deras mål är ett olympiskt spel, är en medalj. För elitidrottare fungerar det eftersom en medalj också utgör en riktig, reell skillnad, kan utgöra skillnaden mellan en tryggad ålderdom och ett fortsatt osäkert kringflackande med småslantar från nåt förbund att hushålla med. Vi talar kanske inte om skillnaden mellan liv och död – men nästan. Men för dej gör det ju ingen skillnad. Egentligen. Ett bröllop med några kilon i behåll – går också. Ett inställt lopp – skitsamma. Och det vet du ju om. Egentligen.
Av samma skäl kan du också strunta i det där med att belöna dej själv för diverse uppnådda mål. Som att unna dej en klippning vid fem förlorade kilon eller tjugo genomförda träningspass. För att är det så att du verkligen vill och behöver klippa håret finns det ju inget att hindrar dej från att boka tid – redan idag. Och är det så att det där med klippa sej inte är särskilt akut – kommer det inte heller verka som den morot du skissat på det som. Och ja – det vet du också om. Att bygga motivation med hjälp av klippningar, nagellack, greklandsresor eller vad det nu må vara är att underskatta din egen intelligens, är ett slöseri med tid, är konstlat och fånigt – och ligger framförallt för långt ifrån från det här med att faktiskt träna.
Istället för målsättning? Nåt riktigt, nåt som kommer inifrån dej själv och faktiskt betyder nåt. Vad det kan vara ska jag gå in på nästa gång.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #20: Istället för målsättning: en idé
24 februari 2010, kl. 11:45
Hej och välkommen till del två i träningsskolan! Dags att lämna de mentala förberedelserna och ge oss på de praktiska! Jag ska återkomma till huvud och motivation många gånger om för det är viktiga saker, det allra viktigaste. Men nu: en första titt på vad du behöver. För att det är kul. För att det gör saker lite mer på riktigt. Viktigt om praktiska förberedelser: exakt hur du gör detta är upp till dej. Med praktiken är det alls inte lika petigt petnoga. Praktik handlar om riktlinjer. Betrakta alltså följande del som ett förslag, snarare än påbud, från mej till dej.
De praktiska förberedelserna delar jag in i tre:
1. En idé
Du har hört det där med målsättning. En bröllopsklänning att komma i, en maraton att ta sej igenom. Ett rätt så trubbigt redskap för att skapa träningslusta enligt mej. Vad händer om du inte lyckas med din målsättning? Och kanske ännu mer problematiskt: vad händer när du faktiskt tagit dej i mål? Jag ska förklara varför en idé är ett effektivare trick för att hålla ordning på motivationen.
2. En utrustning
Precis vad det låter som: pulsklockor, hantlar och pilatesbollar. Nej, du behöver inte hälften. Du behöver i själva verket bara det du alltid behövt: en uppsättning plagg. Men låt dej inte luras av det där att vad som helst du trivs i går bra – det är att göra det för lätt för sej. Mjukisbyxor och linne från Gina Tricot går till exempel inte an. Jag ska ge dej mina bästa tips på en enkel men funktionell utrustning.
3. En rutin
Viktigast av allt. Utan rutiner går det inte att träna. Med dåliga rutiner är det ett tungt, tungt arbete. Med bra rutiner har du alltid halva jobbet gjort. Jag hjälper dej att bygga en fungerande träningsrutin. Och det är inte komplicerade saker – det handlar i själva verket troligtvis om sånt du ägnar dej åt hela tiden utom just när det kommer till att träna.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #19: Om bröllopklänningar. Om målsättningar. Om problemet med dem.
23 februari 2010, kl. 12:20
Prenumerera gärna på min RSS-feed!