Hej! Då var det träna igen! Själv tränade jag igår för första gången på en vecka. Mitt första riktiga uppehåll sen jag satte igång nån gång igen i höstas. Men de senaste dagarna – nej, nej. Absolut inte. Man ska vara snäll mot sej själv och så vidare. Ja ni vet.
-
Nu ska jag leta bland träningstexterna här och återkommer snart med den som står näst på tur!
02 mars 2010, kl. 8:26
Snällt är inte mesigt. Snäll är en metod.
-
Vad är snäll? I idrottssammanhang används ordet ofta i betydelsen mesigt, löjligt. Används i betydelsen träna utan sikte på resultat – till skillnad från det resultatinriktade KÖRA HÅRT. Så är det inte. Snäll är en metod. Det vet alla som handskas med till exempel barn. Att vara snäll mot ett barn betyder inte att vara ointresserad av vad det tar sej för. Det betyder istället saker som: Ge det tid. Lyssna på det. Det är så vi ska använda snäll här. För det är ärligt talat väldigt lite som skiljer barn och vuxna åt. Vuxna tycker inte heller om att bli stressade och skällda på, vuxna har också en tendens att strunta i sånt de känner sej tvungna att göra och mer intresserade av sånt de inte får.
Snäll är alltså inte för att jag vill vara snäll. Utan snäll för att det helt enkelt funkar bättre på de allra flesta. Snäll är en atmosfär, en miljö du ska bygga åt dej själv för att trivas i. Snäll har däremot inget med det slutgiltiga resultatet att göra. Det kommer inte att finnas nåt i den här träningsskolan som förhindrar dej att träna precis så intensivt och mycket som du vill. Jag kommer tvärtom tala mej varm för just intensivt – ett mycket bättre, begrepp än det där med sportklyschiga KÖRA HÅRT.
KÖRA HÅRT är också en metod. Inte mer än så. KÖRA HÅRT är inte kärnan eller sanningen om idrott. KÖRA HÅRT tilltalar en del. En mycket liten minoritet skulle jag säga. Min erfarenhet är att även de som tjatar om KÖRA HÅRT kämpar med motivationen just för att de är så upptagna med sitt KÖRA HÅRT. Sitter nån och postar eviga Facebook-statusar om hur HÅRT han eller hon kört? Om ungefär fem veckor kommer de där statusarna att upphöra. För KÖRA HÅRT betyder för det mesta ungefär: dåliga förberedelser, dåliga mentala förberedelser, dåligt i största allmänhet. Mer sällan är det utslag av faktiskt prestationer. Har du erfarenhet av att tränat dej rätt in i väggen utan att kunna peka på nåt särskilt du faktiskt åstadkom? Då var det troligtvis KÖRA HÅRT du ägnade dej åt. Och då tycker jag att du ska våga snällt den här gången.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #15: Tre goda skäl till snäll – en sammanfattning
16 februari 2010, kl. 15:05
Snällt var det alltså. Igen. Ni som varit med ett tag vet att snäll hittills har varit ett nyckelord i träningsskolan. Det kommer att fortsätta vara det. Människor upptagna med sitt KÖRA HÅRT blir ofta provocerade av snällt. De uppfattar det som man inte säger som det är, som att man daddar och hink-och-spadar. Men det är en missuppfattning. Den här veckan ska jag bland annat börja tala om snäll som metod. Snäll är definitivt inget nytt men fortfarande sorgligt outnyttjad som metod.
-
Nästa vecka tuffar vi vidare mot de praktiska förberedelserna!
16 februari 2010, kl. 11:20
Det var lite om skador. Du som tänker att det inte gäller dej: läs ändå! Det finns kanske inget snöpligare än att sparka igång en liten träningssatsning men sluta som nästan oförmögen att stå upp och skramla ihop sin egen middag.
-
De två sista budorden tar vi nästa vecka!
03 februari 2010, kl. 22:19
Skador? Ska vi prata skador redan? Ja det ska vi.
-
En vanlig missuppfattning är den om att skador händer sen. Inte nu. Utan sen. För skador, det är väl brutna ben, stukade fötter? Ja. Men. Är du inte utförsåkare börjar det sällan så. Det börjar med en liten skada som blir en stor. Och småskador kan mycket väl dyka upp direkt. Här, låt mej ta hand om fyra vanliga myter och missuppfattningar åt dej som behöver lära dej mer om saken:
1. En skada gör ont.
Nej. Det behöver inte göra ont, det behöver bara kännas. Det kan vara ett tryck. Det kan vara en punkt ovanför knäskålen. Som inte gör ont. Som bara känns. Står du och småhoppar för att känna efter hur mycket det känns – du kan sluta med det. Det är nåt. Och det kommer att fortsätta vara nåt sålänge du står där och hoppar.
2. Det kan inte gälla mej, inte redan – det här är mitt andra träningspass.
Jo, det gäller dej, i synnerhet dej. Är du träningsovan belastar du troligtvis kroppen fel och innan du lärt dej att belasta den rätt kommer alla möjliga och omöjliga kroppsdelar ta smällen.
3. Men det försvinner när jag tränar!
Nej det gör det inte. Knät lider fortfarande – du bara känner det inte. Klassikern benhinneinflammation uppstår till exempel ofta på det här viset. En ihålig känsla längs smalbenet som halvvägs in i löparspåret bara försvinner i tomma intet. Poff! Borta! Nej. Stopp! Blodcirkulation och endorfiner knockar tillfälligt det mesta, också skador.
4. Men om jag använder knäskydd och så har jag hört att det ska hjälpa att hålla sej varm …
Nej, nej, nej. Skydd och bedövande preparat är för dem på andra sidan en skada, för dem med en riktig, uppslagen, bekräftad skada. Du ska inte ägna dej åt rehabilitering. Du ska se till att överhuvudtaget inte hamna där.
-
Så hur hantera skadeont? Låt mej sammanfatta budord ett såhär: Gå hem. Träningsvärk? Gå hem. Det där med att träna på träningsvärk är en onödigt avancerad sak, gör det inte. Underliga stick i vristen? Gå hem. Du ska inte belasta en kroppsdel som försöker säga dej nåt. Du ska aldrig göra det. Särskilt rygg och knän tillhör människans utsatta, mindre fulländade punkter, skulle man kunna säga. Dessa dina utsatta, ömtåliga kroppsdelar ska du behandla som tillhörde de ett nyfött barn. Inte som om de tillhörde en elitidrottare. Idrottsstjärnor sitter med sina ispåsar och hårt lindade knän för att de måste prestera där och då, för att hela deras tillvaro hänger på det. Sträckte sej deras karriärer över femtio år skulle de också ta sina sju och tio dagar. Så: Gå hem. Vila. Vila – inte massage, inte bad, värme eller tigerbalsam – är ditt bästa motmedel mot skador. Vila läker ut småskadorna innan de blir stora. Vila stjälper inga storslagna träningsupplägg, men att låta bli att vila kan mycket väl komma att göra det.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #12: Budord två
03 februari 2010, kl. 12:14
Tre budord. Tre enkla regler för att inte störta ned i träningshelvetet.
-
Var snäll skrev jag senast. Argumenten för att träna snällt är så många, så överväldigande, att hade vi bråttom skulle jag bara säga: tro mej. Bara tro mej. Men nu har vi inte bråttom. Därför tänker jag återkomma till vikten av att göra det snällt så många gånger att du kommer att bli trött på mej. För det är nämligen så, att börjar du snällt är allt fortfarande alltid möjligt. Börja elakt och träning, lust, intresse, ja hela livet kommer krympa, undan för undan.
Elakt? Ja, det är vad jag brukar kalla det, det som den stora majoriteten ägnar sej åt ungefär den här tiden på året. Vad vanligt det är. Av alla nybörjarmissar är den om att träna elakt den vanligaste. En klassiskt träna elakt-rutin ser ut ungefär såhär: för mycket, från fyra års fysisk inaktivitet till en och en halv timme i nån gudsförgäten orienterarskog direkt. Träningsvärk. Träna på träningsvärk. En liten krypande sjuka i halsen? Kanske? Äh, nu när du kommit igång ska inget diffust få komma i vägen. Knäna? Visst känns det i knäna redan? Ignorera det också. Det är ju inte som att man kan dra på sej skador redan nu, va? Tuta och kör. Rätt in i väggen.
Vi kan kalla det träningshelvetet och där vill du inte hamna. Att dra igång den sortens träningssatsning kommer att vara som att vada genom iskall gyttja. Hur ringa in träningshelvetet? Som att vara på ett alldeles speciellt hopplöst uppdrag: Du mot dej själv. Kanske är du redan där? Kliv av, börja om från början. Börja om från rätt början.
Den här träningsskolan kommer inte att beta av diverse måsten men nu följer tre budord som faktiskt är måsten. De här tre reglerna vill jag ska följa med dej vart du än går, vad du än gör. Det handlar om hur du inte får träna. Att tala om för sej själv när man inte får träna fyller två funktioner. För det första: det är rent sabotage att träna under fel omständigheter. Inget uteblivet träningspass förstör så mycket som ett felaktigt utfört. Och för det andra: tydliga regler om när du inte får träna kommer att hjälpa dej hitta den rätta snälla attityden istället för den där elaka, gåpåiga, stressiga som troligtvis är just den du förknippar med sport och träna.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #11: Budord ett
02 februari 2010, kl. 15:08
Träningstisdag, igen! Vi börjar sakta men säkert närma oss det praktiska görandet. Denna gång genom att prata om hur du absolut inte ska göra det, om vilka genvägar till form som i själva verket är rent sabotage mot dej, och allt du hoppades åstadkomma. Vi kan kalla det tre budord om hur du icke ska göra det, och detta under några som helst omständigheter.
02 februari 2010, kl. 12:00
Det var det. Ett handfull tankeövningar jag hoppas att du kan ha nytta av. Ge dej själv utrymme. Var snäll. Var din egen bästa vän. Det är viktiga saker. Det där sista är det viktigaste. Hårt är inte tufft. Hårt är amatörmässigt. På detta spår kommer jag att fortsätta nästa vecka då jag presenterar tre mycket konkreta budord.
28 januari 2010, kl. 21:47
Så, nu har jag påpekat vikten av att vara snäll. Nu tar vi det vidare. Nu ska du bli din egen bästa vän.
-
Vad är att vara en bra vän? Att komma med goda råd? Att berätta hur man gör? Och hur man inte gör? Kanske det. Men det är inte de vännerna du framförallt väljer att träffa, eller hur? När allt kommer omkring är din bästa vän hon som det går att umgås med. Som låter dej vara ifred. Som inte pekar och letar. Varför gör du si? Varför gör du så? Din bästa vän håller inte på så. Hon är glad att se dej. Hon hoppar upp i din soffa och gillar läget. Hon gillar utsikten från ditt fönster. Hon gillar faktiskt det mesta med dej och ditt.
Det ska gå att umgås med ditt träningsjag också. Hon ska kunna röra sej hemma hos dej utan att slå dej på fingrarna. Hon ska säga ja oftare än nej. Hon ska inte röja runt i ditt hem och peta på saker. För den som låter sitt träningsjag gå loss på det viset kommer den egna bostaden genast rymma idel problematik: Soffan. Teven. Smöret. Mackan. Såsen. Det där om den mycket medvetna kosthållningen är en olyckligt spridd myt med utgångspunkt i extrem elitidrott. Det är inte konstigt att du gått på den, den ältas ju till förbannelse precis överallt numera. Men lyssna inte på det där. Det är milt sagt dumheter. Till detta ska jag snart återkomma.
Tills dess: ditt träningsjag är en gäst. Hon kommer att bo hos dej sålänge du trivs med det. Hon ska inte trötta ditt huvud. Hon ska inte göra dej olycklig. Hon ska inte konsumera alla dina krafter och all din tid – tid du säkert behöver lägga på annat. Du ska inte släppa in ett träningsjag du aldrig annars skulle välja att umgås med. Du ska inte känna dej jagad och utpekad. För då blir det outhärdligt. Och då, vare sej du vill det eller inte, kommer du tillslut att säga: ”du det här var trevligt men …” Tillslut kommer du att be henne gå.
Nu är du din egen gäst – var en fantastisk, enkel och härlig gäst. Var din egen bästa vän.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #10: Tre budord om hur du inte ska göra det
28 januari 2010, kl. 11:15
Nu har du lärt dej att du behöver utrymme för att lyckas. Utrymme, ett av två nyckelord. Här kommer det andra: snäll. Du behöver vara snäll.
-
Varför funkar tukt på kinesiska barn på gymnastikskola men inte på dej? För att de måste. Det måste inte du. Tukt är en värdelös metod på en fri människa. Hon kommer bara att gå därifrån. Du kommer aldrig att kunna bestraffa dej själv till träningslydnad. Bestraffning gör det bara tråkigare och i slutändan omöjligt. Därför ska du nu lära dej konsten att inte bestraffa. Inte bestraffa alls. Du ska lära dej konsten att säga: Jag gör fortfarande det här. Jag kanske inte gjorde det idag, inte igår heller, men: Jag gör fortfarande det här.
Du har kanske undrat varför träningsvana har så mycket lättare att komma tillbaka efter sjukdomar och graviditeter och brutna ben? Det är inte framförallt rutiner (för de ballar ur), inte grundtränade kroppar (allt är relativt), utan för att de ständigt bär på en övertygelse som ser ut såhär: Jag gör fortfarande här. Nu vill jag att du också lär dej detta:
1. När du blev kvar hemma, i den lilla varma soffan, med den lilla snälla teven, för att det såg ju så kallt ut därute. Säg till dej själv: Jag gör fortfarande det här.
2. När du blev kvar hemma, i den lilla varma soffan, med den lilla snälla teven, för att det såg ju så blött ut därute. Säg till dej själv: Jag gör fortfarande det här.
3. När allt blev alltför pressat, här, där och överallt, när ditt huvud bara inte ville vara med på att träna också. Säg till dej själv: Jag gör fortfarande det här.
4. När allt bara rann dej ur händerna: när inget orkades med, tvättiden kom och gick, det viktiga mejlet gick inte att få iväg, ungarna fick lägga sej på egen hand, när middagen blev åtta rostade bröd med sylt. När inget gick som det skulle och absolut inte träna. Säg till dej själv: Jag gör fortfarande det här.
5. När du råkade ut för en liten sjuka. Den var just ingen märkvärdig sjuka, men det blev en ursäkt, som blev två veckor, som blev ännu mer, som blev ett träningsuppehåll som heter duga. Säg till dej själv: Jag gör fortfarande det här.
6. Oavsett hur många dagar, veckor, månader det gått. Säg till dej själv: Jag gör fortfarande det här.
Varför? För att den främsta fienden mot dej och dina fungerande träningsrutiner inte är uteblivna träningspass. Den främsta fienden är du. Fienden är du när du tittar på dej själv och frågar dej själv: gör jag fortfarande det här? Fienden är du när du samlat ihop till flera av dessa dagar och tillslut säger: Jag gör inte det här längre. Nej, det verkar som att jag jag faktiskt inte gör det här längre. För det är så, att inga träningssatsningar har havererat förrän du också sagt: nu har de havererat, nu har jag misslyckats, nu är det definitivt slut. Det är då inget längre är möjligt, det är först då vi kan säga hejdå till varandra, du och jag. Därför kommer din främsta tillgång, var du än befinner dej, vad du än åstadkommit eller inte åstadkommit, vara att vara snäll mot dej själv. Säga: Jag gör fortfarande det här.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #9: Att vara sin egen bästa vän
27 januari 2010, kl. 11:39
Prenumerera gärna på min RSS-feed!