Inlägg märkta ‘trött’
Helvete vad vi sliter nu. Känns som om vi bokstavligt talat släpar oss genom snö. Ja jag tänker allt oftare på vår situation som ett antal barn och ting staplade på nåt sorts kälke som vi släpar, alltmedan saker faller av, men som vi lyfter upp igen, och sen vidare, genom blötsnö och vattenpölar, över isbanor och snövallar – där vi välter men snart fått upp allt igen …
-
Tänk att det ska bli vår snart. Det blir det va?
05 mars 2010, kl. 12:25
Etiketter: baby, barn, bebis, blötsnö, snö, trött, vinter
Postat i privat |
Godmorgon! Hoppas att ni mår bättre än vad jag gör. Jag är trött, tog mej upp med våld, steg ut i ett väder (snöstormigt) som kändes som våld. Nåja, det är som det är just nu.
-
Såg Tim Burtons Alice i underlandet med mina bröder igår. Medan jag letar rätt på mina egna bilder därifrån får ni pressbilderna så länge.
04 mars 2010, kl. 9:32
Etiketter: Alice i underlandet, bild, film, Tim Burton, trött, väder, våld, vinter
Postat i privat |
Resa. Sej. Försöka. Försöka fredag. Jag älskar fredag. Ju. Måste nånting. Glass. Eller nåt. Hur kunde allt gå och bli såhär, så ogörbart, så svårt, så helvetiskt tungt? Bara lyfta en arm … Det är som om allt runnit ur mej. Vad plötsligt. Vad konstigt. Vad obehagligt. Vad det inte finns plats för det.
26 februari 2010, kl. 13:17
Etiketter: baby, barn, bebis, kraft, krafter, trött, vila
Postat i privat |
Den här veckan känns som ett nederlag.
26 februari 2010, kl. 8:55
Etiketter: baby, barn, bebis, deprimerad, nederlag, trött, vecka
Postat i privat |
Den här känslan av att vilja spy på allt … Kan inte komma på att jag nånsin haft den. Men nu, vill bara öppna munnen och uuuuäääääh. På riktigt.
25 februari 2010, kl. 21:52
Etiketter: barn, deprimerad, februari, nere, spy, trött, vardag
Postat i privat |
Har slutat stå ut. Vet inte när jag gjorde det. Igår kanske. Nu är det bara timmarna som fortsätter att gå. Men jag gör det inte. Idag har jag hittills legat rätt upp och ned på golvet medan Buster klättrat och gnagt på mej. Jag bara lät honom. Tills jag hade handryggen täckt av blåa tandavtryck. Han luktar illa, jag också. Det orkar jag inte göra nåt åt. Sedär, en liten berättelse om småbarnshelvetet, bortom det där klädsamma om leksaker överallt och nåt damm i hörnen.
25 februari 2010, kl. 12:30
Etiketter: baby, barn, bebis, föräldrar, helvete, inte, mamma, orkar, småbarn, trött
Postat i privat |
Händelser idag utöver allt det obligatoriska slitet och gnetet:
1. Cyklade. I exakt arton minuter innan jag klev av, illamående av oinspiration och olust. Sen svor jag. Inte högt men jag svor, för mej själv och hörbart för alla närvarande. Jag är normalt inte den på offentlig plats utåtagerande sorten.
2. Pratade med Ante som sa saker som: ”Det är den här tiden på året. Folk faller isär.”
22 februari 2010, kl. 16:55
Etiketter: år, cykla, deprimerad, februari, låg, less, nere, oinspirerad, olust, träna, trött
Postat i privat |
Har legat ned. Har legat ned med spridda OS-sändningar ett halvt dygn. Vad livsfarligt det är. Det är som om jag härifrån fått korn på saker – så som de verkligen är och ser ut. Allt detta ändlöst arbetssamma, ändlösa tunnelbaneturer, Ica-kånkandet och matfixet avlöst endast av blöjbyten och plocka ut nån olämplighet ur Busters mun han fått tag på gud-vet-varifrån. Jag orkar det inte, det är så det känns nu. Jag orkar det inte mer.
-
Tung insikt som vuxen och särskilt med barn: finns inget ”orkar inte mer”. Ingen lyssnar, ingen bryr sej väl om det. Allt maler på ändå, nya dagar, nya isande tidiga morgnar, nya tunga blöjor, hungriga magar, och så Buster med sina ständiga fall i golvet med påföljande explosioner av skrik. Måste Buster hålla på och stå hela tiden? All möda går åt till att studera lutningen i hans kropp, är han på väg att störta …? För det är ju inte så som det var med Toddan att han själv tänker dra en enda slutsats av sina sinande krafter och eventuellt sätta sej ner.
-
Ja, jag antar att det är februari. Och det är overallerna … Med barn, den här tiden på året är allt så oerhört jobbigt, som ett skämt man tar sej igenom som om det vore just ett skämt, med ett flin, ett trötthärjat gråtfärdigt men – ändock – ett flin. Ja vi har för det mesta skrattat åt detta. Men sen, ibland, tillslut, infinner sej en annan känsla som ser ut ungefär: det är inte kul längre. Där är jag idag. Det är inte kul. Idag vill jag spy på det, alltihop.
22 februari 2010, kl. 9:30
Etiketter: baby, barn, bebis, blöja, deprimerad, februari, förälder, gråta, inte, mamma, mat, orka, overall, stå, trött, vinter
Postat i privat |
Slutsats från mina äventyr på Lidingö: Jag tror att jag måste vila. Verkligen vila. Nonchalera Buster och alltihop så mycket som det är möjligt och ligga orörlig framför teven och bara ta del av nåt mycket långsamt, curlingen eller så. Hur det nu ska gå till.
21 februari 2010, kl. 18:34
Etiketter: baby, barn, bebis, trött, vila
Postat i privat |
Söndag innebär bowlingkalas, innebär förort, innebar just idag ett bowlingkalas och en förort för mycket … Tunnelbanan mot Ropsten, Lidingöbanan – jag har aldrig gillat Lidingö, som så många andra med barndom utspelad i de södra förorterna känner jag starkt och konstigt inför både de norra och östra och västra och särskilt konstigt känner jag för Lidingö. Istäckta vidder, broar och räcken, vi passerade ”Torsvik”, ett stycke berglandskap klätt i meterlånga istappar där ingen klev av och ingen klev på och som fick mej att tänka högt för mej själv: ”detta är Norge”. Ja hela vägen, fullständigt uppslukad av en känsla av skolutflykt – en av de där man inte riktigt ville vara med på … en känsla av att färdas allt längre bort, fruktansvärt långt bort.
Men det var inte det här jag skulle berätta om utan om min väg tillbaka, efteråt, när jag vinkat av Toddan. Öde station (”Baggeby”), ett tåg som aldrig kom och jag som började trampa och leta bland siffrorna på den uppsatta tidtabellen och snart fann dem: tjugo minuters väntetid. Tjugo minuter. Tjugo minuter här. Stå här. Och bara titta. Ut över detta för mej fullständigt främmande blåvita byiga vinterlandskap. Ensam – jag som aldrig längre är ensam. Detta verkade i min numera annars så överbelastade tillvaro så överväldigande och obegripligt att mitt huvud inom loppet av ett par sekunder tömdes för att sen fyllas, med bilder i ett blixtrande tempo av allt och inget.
Och mitt uppe i detta vinglade jag till, och fann mej själv på knä i den grusiga snön.
-
Två finska (eller om de var estniska studenter, ja jag tror de var ester) – gud vet varifrån – kom till undsättning (”are you åkej? are you åkej?”) vilket gjorde mej lätt gråtfärdig och löjlig: oh, mänskligheten, vad är du om blott utspridda ensamma punkter i en stor, stor värld …
21 februari 2010, kl. 14:10
Etiketter: Baggeby, bowling, kalas, kollaps, Lidingö, Lidingöbanan, Ropsten, Torsvik, trött
Postat i privat |
Prenumerera gärna på min RSS-feed!