Prenumerera gärna på min RSS-feed!2010. Gillar det redan. Buster är inte längre det nyaste på marknaden, jag är inte längre nyförlöst, vi är inte längre nyaste nytt. 2009 var vårt år, och nu är det andras år. Har längtat efter det här, kliva av scenen, glida undan, bli ett med alla andra igen …
Med ett nyfött barn hamnar man i ett sånt absolut centrum. Allt det här tittandet, klappandet, den här vaga (men korrekta misstanken) att alla tittar på mej, ”hur mycket har hon gått ner nu då …” Är inte bra på centrum, blir fortfarande förstenad av obekvämlighet när den inledande presentationsrundan på föräldrasamtalen når mej (”Jag heter Linna, jag är Todds mamma” – denna löjliga, löjliga mening, denna löjligt korta mening – hur är det möjligt att snubbla ur sej den på så många olika vis som jag gjort?) Gillar inte att fylla år heller, av samma skäl. Och gillar inte att vara den nyförlösta modern med sitt nyförlösta barn.
Men nu, i år, är jag inte längre det. Buster är fin och så livad och liksom redo och jag ska använda de här närmaste dagarna till att skaka av mej min vintersjuka och bli lite, nej mycket, redo, jag med.
Vi ses och hörs snart!