Prenumerera gärna på min RSS-feed!Färskpotatis va – föregående inlägg kan ha varit mitt mest poänglösa nånsin. Jag är så tom. Disträ. Känner av nåt sorts annalkande sommarstress. Slog mej häromdagen att sommar innebär samma gamla slit: packa saker, planera saker, blöjor ska bytas, frukostar som ska intas och lunchar som omedelbart ska planeras, och så barn som går upp i ottan … Då fick jag ont i magen. Skulle vilja slippa från barn ett tag. Skulle vilja slippa från allt och alla ett tag. Inte göra nåt alls. Inte roa mej. Bara sitta ner. Och så skulle Pietro sitta bredvid. Och så skulle vi säga nåt ibland. Pietro och jag har knappt pratat med varandra på ett år. Det har blivit så för att vi har velat underlätta för varandra. Den ena har fått sovmorgon, den andra har tagit ut ungarna, den ena har fått arbeta, träna lite … den andra har tagit ungarna. Det kanske var dumt. Men hur orkar man annars?
Inlägg märkta ‘vila’
Vattenmelon och krämer – mina 28 bästa tips mot spädbarnsontet:
Det här är hur jag tog mej igenom sömnbristen och allt den för med sej, huvudvärkar, illamående och annat odefinierbart spädbarnsont. Nej, inget av det fungerar för på sömnbrist fungerar bara sömn. Men ibland är det som det är och då får man gripa efter det lilla.
1. Istället för sömn: vila.
2. Ta alla möjligheter du kan till vila. Det går att vila stående också. Slå av på takten, bland de mindre trafikerade hyllorna i matbutiken, på väg genom nåt grönområde.
3. Men när du kan förstås: vila på riktigt. I fem minuter, i tre minuter. Allt räknas.
4. Om möjligt: ligg ner. Ligga är bättre än att sitta.
5. Blir du som jag stressad över vetskapen att du ligger ner klockan halv fem på kvällen? Låtsas att du är på en strand. Det är ljust. Du bara blundar ett ögonblick.
6. Snabbaste sättet att bromsa pulsen och försätta sej i vila: Släpp ned axlarna. Släpp ögonmuskulaturen. Och ta riktiga, långsamma andetag.
7. Vid plötsliga illvrål som skär genom tänkta pauser och vilor: ta ett djupt andetag. Räkna till fem. Det brinner inte.
8. Gå ut. Ljus och luft biter fortfarande bäst på nästan allt.
9. Träna, om du kan.
10. Träna snällt.
11. Får du bara sova i tröstlösa fyrtiominuters-snuttar? Träna jättesnällt.
12. Träna jättesnällt kan vara vad som helst. Mina tre första fullständigt trötthetstrasiga månader bestod till exempel min träning av en fyra kvarter lång promenad fram och till 7 Eleven om kvällarna. Så: rör dej regelbundet, hellre än mycket.
13. Har du ett barn som helst vill sitta fast på dej hela kvällarna: ta chansen att ibland fotbada samtidigt. Fungerar oväntat lugnande. Har du inget fotbad? Vad som helst, en plastback, en skurhink, går också. Men skit i produkterna. Skit överhuvudtaget i alla extramoment, allt som inte gör nån skillnad egentligen.
14. Är det mycket ledsamt att titta dej själv i spegeln? Titta dej inte i spegeln. Du gick väl inte runt och speglade dej under tågluffen heller? Det här är tågluff. Det här är militärtjänstgöring. Det här är trippelarbete. På en och samma gång. Minus sova.
15. Är det mycket ledsamt att titta dej själv i spegeln? Gå inte ut och panikshoppa smink. Få saker biter på ett trötthetshärjat ansikte och minst av allt massor av smink.
16. Istället för smink: en ansiktskräm, en fet handkräm.
17. Tänk snällt. Krämer. Varma strumpor på fötterna. Mjuka kläder.
18. Skit i det där att du nu blivit en i raden av mammor i osminkat, mjukt och mysbyxigt. Alla världens mammor har inte fel.
19. Inte misströsta över osminkat, mjukt och mysbyxigt. Dina snygga dagar kommer snart igen. Men först: ta dej igenom det här.
20. Ät.
21. Ät vad som helst du kommer över hellre än invänta måltider som inte blir av.
22. När du bara vill ha hemskt onyttigt: Välj snällt onyttigt så som choklad, glass eller salta jordnötter.
23. Har du ändå ätit en hög elakt, typ lösgodis: skit i det. Det spelar ingen roll.
24. Köp hem nån synnerligen importerad frukt ibland. En mango, en vattenmelon. Och ät den genast, annars blir det inte av.
25. Så ofta du kan: varma saker, soppor, välling, téer.
26. När ögonblicket tillslut uppenbarar sej och du har barnvakt och finner dej själv på restaurang: ät dej mätt på förrätter. Inga stora varmrätter att pliktskyldigt beta av. Inget som påminner om småbarnseffektiva storkok.
27. Till sist: stäng av saker ibland. Stäng av teve, mobiltelefoner. Ditt barn är troligen inte skyldig till mer än hälften av larmet där hemma.
28. Och i så hög grad du kan: meddela omvärlden att du har ett litet barn som inte sover. Du återkommer när du fått sova.
18 april 2010, kl. 22:37
Linnas träningsskola #11: Budord ett: Du ska icke träna skadad
Skador? Ska vi prata skador redan? Ja det ska vi.
-
En vanlig missuppfattning är den om att skador händer sen. Inte nu. Utan sen. För skador, det är väl brutna ben, stukade fötter? Ja. Men. Är du inte utförsåkare börjar det sällan så. Det börjar med en liten skada som blir en stor. Och småskador kan mycket väl dyka upp direkt. Här, låt mej ta hand om fyra vanliga myter och missuppfattningar åt dej som behöver lära dej mer om saken:
1. En skada gör ont.
Nej. Det behöver inte göra ont, det behöver bara kännas. Det kan vara ett tryck. Det kan vara en punkt ovanför knäskålen. Som inte gör ont. Som bara känns. Står du och småhoppar för att känna efter hur mycket det känns – du kan sluta med det. Det är nåt. Och det kommer att fortsätta vara nåt sålänge du står där och hoppar.
2. Det kan inte gälla mej, inte redan – det här är mitt andra träningspass.
Jo, det gäller dej, i synnerhet dej. Är du träningsovan belastar du troligtvis kroppen fel och innan du lärt dej att belasta den rätt kommer alla möjliga och omöjliga kroppsdelar ta smällen.
3. Men det försvinner när jag tränar!
Nej det gör det inte. Knät lider fortfarande – du bara känner det inte. Klassikern benhinneinflammation uppstår till exempel ofta på det här viset. En ihålig känsla längs smalbenet som halvvägs in i löparspåret bara försvinner i tomma intet. Poff! Borta! Nej. Stopp! Blodcirkulation och endorfiner knockar tillfälligt det mesta, också skador.
4. Men om jag använder knäskydd och så har jag hört att det ska hjälpa att hålla sej varm …
Nej, nej, nej. Skydd och bedövande preparat är för dem på andra sidan en skada, för dem med en riktig, uppslagen, bekräftad skada. Du ska inte ägna dej åt rehabilitering. Du ska se till att överhuvudtaget inte hamna där.
-
Så hur hantera skadeont? Låt mej sammanfatta budord ett såhär: Gå hem. Träningsvärk? Gå hem. Det där med att träna på träningsvärk är en onödigt avancerad sak, gör det inte. Underliga stick i vristen? Gå hem. Du ska inte belasta en kroppsdel som försöker säga dej nåt. Du ska aldrig göra det. Särskilt rygg och knän tillhör människans utsatta, mindre fulländade punkter, skulle man kunna säga. Dessa dina utsatta, ömtåliga kroppsdelar ska du behandla som tillhörde de ett nyfött barn. Inte som om de tillhörde en elitidrottare. Idrottsstjärnor sitter med sina ispåsar och hårt lindade knän för att de måste prestera där och då, för att hela deras tillvaro hänger på det. Sträckte sej deras karriärer över femtio år skulle de också ta sina sju och tio dagar. Så: Gå hem. Vila. Vila – inte massage, inte bad, värme eller tigerbalsam – är ditt bästa motmedel mot skador. Vila läker ut småskadorna innan de blir stora. Vila stjälper inga storslagna träningsupplägg, men att låta bli att vila kan mycket väl komma att göra det.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #12: Budord två
03 februari 2010, kl. 12:14
Nyårslöftena, ett urval:
Då så. Den här dagen, den här första dagen, hade ju kunnat kännas piggare, kännas mer inspirerande. Det var vad jag hade hoppats på, men det gick ju så väldigt snabbt att lägga sej till med en dygnsrytm från förr, min mycket ungdomliga dygnsrytm … Jaja. Dagen såhär långt: stå och dona med olika drickbara ting (mitt jordgubbsté, juice på grapefrukt). Mitt gröna år, ni vet. Ja, jag försöka hålla alla min fyrtiofem nyårslöften i huvudet. Här är ett urval:
1. Romanen. Är det för att jag alltid sätter den överst som den inte blir av? Jag har alltid haft svårt att nå kärnan i saker och ting, det är en sorts sjuka jag har.
2. Inte föra bokanteckningar i tre-fyra olika block och på baksidan av viktiga papper och på servetter. Det blir så … jobbigt.
3. Jobba. Och sen vila. Inte jobba-vila hela vägen ner i sängen.
4. Träna duktigt.
5. Aldrig låta bli att träna till förmån för att jobbdåsig sitta av mina sista fyrtiofem minuter på kontoret med att klicka runt i främmande människors Facebook-profiler.
6. Grönt. Grönt är skönt. Våga mej på grönt på riktigt. 2010 ska inte bli ytterligare ett år då jag står där och slabbar med kycklingfiléer vareviga dag.
7. Närma mej de där grönsakerna jag aldrig riktigt … som zucchini.
8. Fortsätta på den inslagna banan att inte köpa saker. Framförallt inte skrymmande tekniska saker, apparater, maskiner … Bristen på nya saker med tillhörande kartonger och wellpapp och sönderslagen frigolit är en av de stora fördelarna med ett mindre, fattigare liv.
9. Källsortera igen. Vi gör det inte. Alls. Det är en skam. Intalade mej under detta gångna pärsiga året att vårt icke-resande gör upp för detta men nu när jag tittar ned i soppåsen med allt det här fula, kartonger och glas och konservburkar … så känns det inte längre så.
10. Naglarna. Inte bita på dem. Kan väl i alla fall försöka? Förra året försökte jag inte ens. Har jag förlikat mej med tanken på att resten av mitt liv helt i onödan ska kantas av stickig värk och blödande nagelband?
11. Inte bita på läpparna heller.
12. Inte lägga ned så mycket möda på att reta mej på vardagsproblematiken: tetror av olika slag som exploderar i en liten pöl på diskbänken, en borttappad vante, en slö kniv. Komma ihåg att: det spelar ingen roll!
13. Inte ägna fyra sekunder varje morgon åt att reta mej på min färglösa hårfärg. Det är bara hår.
14. Överhuvudtaget inte reta mej på saker som inte spelar nån roll ändå. Som vädret, att det är kallt, eller råkar regna.
15. Inte läsa en rad av den där Aftonbladet-krönikören som jämt ska hålla på och skriva om sina barn, sin man, sitt radhus i nån småstad och att alla måste leva så. Inte!
16. Överhuvudtaget inte lägga ned tid på sånt jag ogillar.
17. Inte läsa så många tidningar, åtminstone inte de absolut värsta skittidningarna – inte Chic.
18. Prioritera trevligt: gamla avsnitt av Arkiv X, te, glass …
19. Bada.
20. Basta med, för den delen.
21. Dricka varm choklad.
22. Ringa Jocke, spela badminton med Jocke. Varför ringer jag inte Jocke? För att jag är rädd att han skulle spöa skiten ur min fortfarande rätt så graviditetsmärkta kropp? Jag antar det.
23. Jenny, i största allmänhet.
24. Och Toddan, i största allmänhet och alla våra planer i synnerhet, allt det här som ska sättas i verket: rymdstationen, fotoalbumen, snowracern. Toddan, så mycket större hela tiden, han glider mej ur händerna. Snart är det slut, snart!
25. Men också försöka att inte vara så sentimental. Gör mej bara ledsen.
26. Inte sörja World of Warcraft. Det var då, inte nu.
27. Absolut, under inga omständigheter få för mej att spela World of Warcraft igen.
28. Säga nej tack till telefonförsäljare – inte be dem återkomma en annan dag (som alltid visar sej vara nästa dag, och sen nästa, och nästa och nästa).
29. Säga upp medlemskapet i Barnens filmklubb. Hur många filmer har jag returnerat vid det här laget? Trettio?
30. Skölja ur alla mina många urdruckna koppar, yoghurtkoppar och blåbärsoppekoppar och vällingkoppar, så att man slipper hacka bort resterna.
31. Ta Symbicorten varje dag. Att det ska vara så svårt. Hur kan det vara så svårt?
32. Köpa nya trosor, nångång. Varifrån kommer mitt motstånd mot att köpa trosor? Det är underligt.
33. Inte trava ut, utomhus, i mina värsta plagg, ah denna min förkärlek för svettigt och gråmelerat … Kom ihåg hur tråkigt det är varje gång man möter nån.
34. Inte öppna saker med tänderna. Inte!
35. Överhuvudtaget inte lata lösningar som kostar så mycket mer i längden. Inte sätta på Buster närmaste för stora klädtrasa som snurrar ihop och gör honom arg och gör att jag ändå, tillslut måste leta rätt på nåt bättre.
36. Inte slösa så jävligt, inte slösa pengar, och framförallt inte slösa tid! Livet är kort!
37. Inte älta att jag slösat bort så mycket av mitt liv.
11 januari 2010, kl. 14:20
Mera bada – nu på te, edamame och Madonna
Mera bada, drack jordgubbsté (för att min vintersjuka klingat av i en vidrig liten hosta), åt edamamebönor (av Madonnamässiga skäl, av gröna ambitioner-skäl). Och mera läsa: försökte mej till sist på den här Jonathan Littell-boken som jag blivit rekommenderad överallt ifrån men stod ut med den i cirka två sidor innan det dåliga språket gjorde mej förtvivlad … ”De bultande pulsslagen” – skönlitteratur, vad fult det kan vara, så slarvigt … Återgick till en av mina många Madonna-pocketar, och det var mycket trevligare.
-
Nytt för det här barnet: måste numera bestämma mej för att ibland göra ingenting alls för annars hamnar jag alltid med nånting, tar två timmar barnfritt men ägnar dem åt nåt slags halvarbete ändå, sätter mej i soffan med plockar med papper, ”kan ju göra nåt åt nån av klädhögarna … ” Det är så jävla dåligt, att hålla igång hela tiden som en liten jävla råtta, det är inte jag och det ska inte bli jag.
03 januari 2010, kl. 13:15