Prenumerera gärna på min RSS-feed!En introvert blogg skulle det ju bli. Så blev det den stora debattveckan här istället. Aja. Här kommer en rest från en annan debatt, den om fallet Assange. Det är en senkommen kommentar till det här inlägget:
”Linna Johansson,
har läst dina inlägg och kommentarer om fallet Assange och raderingar av Twitterkommentarer. Då jag är mannen bakom upptäckten av de raderade Twitterkommentarerna vill jag gärna kommentera det du skriver.
Uppenbart är att du inte vill diskutera den verkliga frågan, vad man har för skyldighet som brottsoffer. Istället vill du föra över frågan till det något förenklade, man har väl rätt att radera sina egna kommentarer som man vill.
Självklart har du rätt att göra vad du vill med vad du skriver. Du får, utan att jag eller någon annan har synpunkter, till och med elda upp dina brev och kasta din hårddisk i Strömmen. I don’t care. Möjligen har nån pappskalle på Flashback synpunkter, men vi lämnar dem.
Vad händer då när du blir utsatt för ett brott och blir föremål för en polisutredning? Vad gäller för regler då? Helt plötsligt ställs krav på dig att du ska redovisa vad som har hänt, och du ska redovisa alla omständigheter sanningsenligt. Du kan inte lämna uppgifter som är falska och du kan inte heller dölja uppgifter som är viktiga för fallet. Inte heller får tala om för vittnen vad de ska säga, radera i din mobiltelefon, förstöra bevis, lägga till bevis osv. Jag förstår att du kan tycka att detta är skitsaker i sammanhanget. Det är dock oerhört viktigt för att polisen ska kunna göra en utredning.
Vad har då kvinnan gjort som jag tycker är underligt? Direkt i samband med polisanmälan stängde hon ned sin blogg, raderade på Twitter och kontaktade Piratpartiet för att tala om att hon inte längre var Julian Assanges privata pressekreterare i Sverige, en uppgift hon tog på sig 48 timmar efter ‘övergreppet’. Om hon raderade i sin mobiltelefon, pratade med eventuella vittnen eller gjorde andra saker för att försöka ge en annan bild av det som verkligt har hänt vet vi inte.
Varför gjorde hon detta? Vi vet inte. Vi kan bara konstatera att brottsoffer kan inte bete sig på detta sätt och sen inbilla sig att de ska få en rättvis prövning. Genom sitt handlande har hon sett till att den utpekade gärningsmannen inte kan få en rättvis prövning.
Jag vet inte vem du är och hur du beter dig. Om det är så att du efter att första gången ha sex med en man som våldtar dig fortsätter att arbeta tillsammans med honom, låter honom bo i din lägenhet, ordnar kräftskivor för honom, talar om för dina vänner att han är fantastisk, åtar dig att vara hans pressekreterare och beter dig som om allt i själva verket är bra så stanna upp. Och väntar du att gå till polisen tills du hör att han haft sex med en annan kvinna samtidigt som han bor hos dig så kommer det att bli svårt att bli trodd.
Något som de flesta i detta fall inte verkar förstå är att samtycke och vill inte är samma sak. Samtycke är en handling, hur vi beter oss. Vill är något internt. Om du frivilligt medagerar i en sexuell handling så samtycker du. Om du medagerar i ett kondomlöst samlag så samtycker du även om du hellre ville att kondom användes.
#Prataomdet visar på ett stort problem. Många män och kvinnor ’ställer upp på’, medagerar i, handlingar som de egentligen inte vill. Det är dock inga övergrepp även om det kan kännas så. Om du ställer upp på och medagerar i handlingar som du inte vill gör du däremot ett övergrepp på dig själv och din vilja. Det är inte brottsligt, bara mycket jobbigt.
Om du råkar ut för män som begår övergrepp mot dig twittra inte om hur fantastiska de är. Tala med dina vänner istället och gå till polisen.
Sätt dig själv främst. Du är den viktigaste för dig i ditt liv. Det kommer aldrig mannen vid din sida att vara.”
Göran Rudling
Svar: Göran, Jag ska säga som det är: Du är en människa i grav okunskap om frågorna du befattar dej med. Du sitter och spekulerar likt tevetittaren framför sin Midsomer-deckare. Men det här fallet inbegriper riktiga människor. Med liv och känslor.
Och nu kommer du in här. Och ska debattera. Men det finns ingen debatt. Det finns bara du med din hobby-detektivbyrå. Jag skulle kunna ge dej tusen skäl till varför en människa agerat så som kvinnorna gjort i det här ärendet. Men det tänker jag inte göra. Dels för att jag inte vill att dessa kvinnor ska se sej själva utsatta för ytterligare människors gissningar och spekulationer. Dels för att jag ändå inte tror att du är förmögen att sätta dej in i vad det skulle kunna innebära att vara de här kvinnorna just nu. För kunde du det skulle du aldrig ha skrivit den där posten. Kunde du det skulle du sen inte låta det vidhängande kommentarsfältet fyllas av saker som ”Lets face it, those women got fucked.” och ”Antingen ger slynorna bra förklaringar eller så ‘hangém high’!”. Och dessutom låta det stå kvar.
Var nu vänlig och gör mej tjänsten och visa dej aldrig mer här igen.
Etiketter: Julian Assange, kommentar, kvinna, kvinnor, övergrepp, twitter, våldtäkt
Detta inlägg postades
15 januari 2011, kl. 21:29.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Tack. Linna. Nu påminde du mig om att och varför jag inte behöver ge någon endaste av de tusen förklaringar JAG kan komma på till det där som tydligen är så oooobegripligt för så många människor. Är de idioter? Empatilösa? Eller har de verkligen på riktigt ärligen inte varit med om NÅGONTING i sina liv som skulle kunna hjälpa dem att föreställa sig något sånt där? Jag blir rädd.
”_skyldighet_ som brottsoffer”? Låter det som ett samhälle vi vill ha, där vi utkräver ansvarsfullt och rationellt handlande av människor som har utsatts för brott (eller nåt annat de rimligtvis inte kan anses ha någon skuld i, typ olyckor eller sjukdom)? Nej tack. Det här verkligen en av de sanslösaste grundbultarna i eländet som kallas ”dagens samhälle”. Självklart vore det mer praktiskt och bra och fint om alla i möjligaste mån såg till att a) jobba förebyggande för att undvika att utsättas för brott/sjukdom/olycka, b) bete sig rationellt och duktigt OM man ändå utsätts.
Men den som på fullt allvar tycker att man ska kunna KRÄVA sånt av folk – har rimligtvis seglat på minst femton räkmackor genom hela livet. Alternativt har en människosyn som jag helst inte vill befinna mig på samma planet som.
Linna,
Kan mycket väl tänka mig att du kan ge mig tusen svar på varför en människa agerat som kvinnorna gjort i det här ärendet. Det behöver du inte göra. Det räcker med ett enda svar. Som håller. Artikeln som jag skrev som du finner så hemsk har fått 328 kommentarer. Av dem finner du 2 riktigt eländiga. 6 av tusen.
Du skriver om raderingar av tweets som om det vore det mest naturliga att göra om man skulle råka ut för nåt:
”Låt säga att ni råkade ut för nåt sorts våld nu närmaste kvarten – vet ni hur ni skulle agera efteråt? Det skulle bli helt enligt regelboken (eller ska vi säga enligt filmens välbekanta scener)? Kalla tårar över kinden, en eventuell våldtäktsdusch? Inte ömsom förvirring, likgiltighet, en vilja att släta över alltihop? Fortsätta bara vara? Dessutom om vartannat? Kanske skulle en hel dag, kanske två, passera utan att ni ville kännas vid saken? Kanske det, kanske nåt annat? Inte? Utan ni vet, ni vet hur man gör, vad man inte gör?”
När börjar man radera tweets? Och när slutar man? Efter två dar? Eller två veckor? De raderingarna jag pratar om gjordes drygt 4 veckor efter det påstådda övergreppet. Men det finns det väl tusen nya skäl till varför. Hon som raderade skrev så här om varför hon raderade i samband med polisanmälan:
”Jag raderade tweetsen för att försöka undvika den medieuppmärksamhet jag fattade skulle komma, det var jobbigt nog ändå, och den översatta listan på hämnd har jag aldrig försökt radera. Jag förstår inte alls hur den skulle kunna vara relaterad till detta.
Hur kunde hon förstå att det skulle bli en mediauppmärksamhet? Historien hade inte ens kommit ut i media. Och, varför raderade hon en gång till 4 veckor senare när det var uppenbart att det bara var jag som hade sett de kvarliggande tweetsen? Det var ingen mediauppmärksamhet. Men det finns det säkert ytterligare 1000 skäl till. Och förresten, hämndlistan är bortraderad, efter 4 månader. Tusen skäl till.
Nu till nåt viktigt
När jag läser vad du skriver så känns det som om du missar något oerhört väsentligt. En förståelse av vad som är viktigt när det gäller lika värde. Att det handlar om att våga vara sig själv och lita på att det är det bästa oberoende av vad omgivningen säger.
Bara för att ta ett exempel så du kanske förstår. Du skriver om ”prataomdet” som bl.a. Johanna Koljonen var med och startade. Jag vet inte om du läst Johannas berättelse. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/dags-att-prata-om-det Det som är intressant med den är att den är oerhört lik kvinnornas berättelser, framförallt kvinna 2. Samlag utan kondom på morgonen. Men jag tror inte att du noterat att det finns inget som helst övergrepp i Johannas berättelse. Visserligen upplever Johanna det som ett övergrepp och går igenom allt det där jävla jobbiga som hör övergrepp till. Hon skriver ”Jag känner mig inte som ett offer, men det hade jag haft rätt till.”
Men det är inte sant. Johanna utsattes inte för ett övergrepp. Vare sig med nuvarande lagstiftning eller med samtyckeslagstiftning. Så är det. Vad Johannas ”övergrepp” består i att hon inte agerade som hon ville. Hon litade inte på sig själv. Hon var feminist i huvudet men ”var så fullständigt obekant med tanken om bestämmanderätt över min egen kropp”. Hon begick ett ”övergrepp” på sig själv. Nu många år senare försöker hon få det till att det var ett övergrepp i lagens mening och att någon annan är gärningsmannen.
Johanna skriver ”det finns ett strukturellt problem i vår våldtäktslagstiftning.” Det är inte heller sant. Däremot har många människor svårt att våga vara sig själva och lita på det hela tiden, även i sexuella situationer. Det är inget lagstiftningsproblem. Det är ett individuellt mänskligt problem. Det måste vi göra nåt åt. Det räcker inte med att bli arg på Hanne Kjöller. Eller ”Bitterfittälta”.
Det var ingen slump att Eva Finné lade ned våldtäktsanklagelsen. Hon trodde på kvinnans berättelse men det fanns inget brottsligt i den. Som i Johannas berättelse.
Det är faktiskt otroligt att du som kan uttala dig så tydligt och så starkt om vad som är rätt och fel hur man ska behandla kvinnor som anmäler övergrepp inte verkar ha en aning om vad ett övergrepp är. Du kan trösta dig med att du inte är ensam. Det finns massor med kvinnor och män som du. Som uttalar sig utan att förstå
Förstår att du kan tycka att det är jobbigt när en ”människa i grav okunskap” som jag kritiserar dig. Men jag gör av ett enda skäl. Tror att även du har en förmåga att förstå bättre och ändra dig. Du kan börja med att läsa denna artikeln.
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article1333954/Tillbaka-till-medeltiden-1.html
m & Idpadida: tack för upplyftande respons i ett i övrigt extremt nedslående fall. vore det inte för vetskapen om att det finns människor som er skulle jag sannerligen sätta mej ned och gråta en skvätt.
Göran,
1. jag har redan förklarat för dej att jag kommer inte spekulera i dessa kvinnors förehavanden. varför jag inte kommer att göra det har jag redan svarat utförligt på i min förra kommentar. läs den om du inte minns.
2. jag skulle kunna rabbla en hel hög ytterligare exempel där kvinnorna i fallet kallas horor och dylikt i ditt kommentarsfält – men jag avstår. av skäl som du kanske inte förstår men som jag inte tänker förklara för dej.
3. din sammanblandning av johanna koljonens berättelse i samband med #prataomdet-kampanjen får stå för dej. jag har skrivit om assangefallet, inget annat.
4. du har nu använt åtskilliga tusen tecken till att förklara dina ståndpunkter. det räcker nu. jag bad dej lämna min blogg. de som är ytterligare intresserade av vad du har att säga får besöka din egen sida.
Hur kunde hon förstå att det skulle bli en mediauppmärksamhet? Historien hade inte ens kommit ut i media
Kan du inte förstå hur hon kunde fatta att det skulle bli mediauppmärksamhet?! AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Hon, som själv är halvkändis, anmälde en person som är känd och uppmärksammad över hela världen (ordet megakändis ligger inte långt borta) för våldtäkt. Att det skulle bli mediauppmärksamhet för eller senare (inte minst när man betänker att det vid den tidpunkten skrevs mkt om Assange i tidningarna, han ville söka asyl i sverige etc) när man anmäler en kändis (framförallt en sådan kontroversiellt som Assange) för ett brott torde stå uppenbart för alla med mer än två hjärnceller. Och hon fick ju rätt eller hur? Dessutom, även om det vid tillfället bara var du som sett tweetsen så var du ju rätt snabb med att sprida dessa, eller hur? Att du skulle agera på detta sätt (dvs. sprida dem i syfte att misstänkliggöra)torde också stå klart för alla med mer än två hjärnceller, och ja, jag skulle också radera tweets ifall jag på goda grunder misstänkte att ngn nisse med för mycket tid skulle använda dem för att smutskasta och misstänkliggöra mig.
Del nummer två: Hämndlistan är INTE raderad. Därmot tog hon bort den svenska översättningen med motiveringen att det inte skulle bli några missförstånd när någon engelspåkig jeppe försöker översätta via google-translate. Hon länkar till den ursprungliga texten och gör mkt klart att inget är ”removed, hidden or altered”. I mina ögon låter det snarast som hon gjort sitt bästa för att inte bli missförstådd, inte försökt dölja ngt vilket du försöker påstå.
Jag förstår inte hatet mot kvinnor som anmäler övergrepp och våldtäkter. Jag gör det verkligen inte. Än mindre förstår jag den totala oförmågan att sätta sig in i vad det innebär dels att bli utsatt för en sexuell kränkning, dels processen som en anmälan innebär och inte minst vad det innebär att vara utsatt för en spekulativ hatkampanj.
Den där oförmågan är inte rationell (även om argumentationen såklart följer sin egen logik) – tvärtom blundar den för rationella argument.
Jag tror att man redan har bestämt sig för hur det ligger till om man argumenterar på det sättet, man är på förhand övertygad om att kvinnorna ljuger. Och då blir alla efterföljande diskussioner totalt meningslösa.
Christine,
När jag jobbat med sexualbrottslagen har jag träffat på människor som inte förstår dagens lagstiftning, inte förstår vad samtycke innebär och inte heller förstår vad ett övergrepp är. Läs Johanna Koljonens text där hon beskriver ett ”upplevt övergrepp” som inte är ett övergrepp. Det väcker eftertanke. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/dags-att-prata-om-det
Min uppfattning är att man ska stå på brottsoffrens sida. Ovillkorligen.
Att Anna Ardin i förväg visste om att det skulle bli en mediauppmärksamhet innan hon raderade sina tweets första gången det vet vi nu. Det betyder inte att det var Anna som tipsade Expressen även om många foliehattar tror det.
Vad som är det verkliga skälet till att Anna Ardin valde att radera tweetsen vet vi inte . Tror att är bättre att fundera på det viktiga i denna fråga, varför valde hon att skriva tweetsen? Och när du svarat på den frågan kan du fundera på varför hon valde att radera tweets som uppenbarligen inte hade mediauppmärksammats. Och du, om hon inte hade raderat sina tweets en andra gång 30 dagar efter att de skrevs, tror du jag hade skrivit om det då?
Sen skriver du om flera saker som du inte känner till. Men jag kan ge dig den information du saknar. Jag hade informationen om Annas raderingar i drygt en månad innan jag skrev om det. Nu efteråt tycker jag att vissa formuleringar var olyckliga, dumma om du vill. Framförallt när jag ser hur de använts av andra. Men det har inte fått mig att gå in och radera.
Och så till hämndlistan. Det av dig uppgivna skälet till varför Anna raderade bort 6 av de 7 punkterna stämmer inte, men det finns väl tusen skäl till det. Försök hitta originaltexten på Annas sida. För att du ska slippa jobba. Här är länken till Annas 7 punktslista. http://www.samtycke.nu/doc/7-stepsrevenge.htm Här är sen länken till Annas 1 punktslista http://annaardin.wordpress.com/2010/01/19/sjustegsmodell-for-laglig-hamnd/ .
Avslutningsvis. Du skriver att Anna anmälde ”för våldtäkt”. Det har hon mig veterligen aldrig offentligt påstått. Hon har vad jag har sett hela tiden sagt att hon aldrig anmält för våldtäkt.
Polisrapporten talar om att Anna ville anmäla för våldtäkt. Det påstår jag också, något som jag är rätt ensam om. Och nu gör du det med. Är vi överens om att Anna anmälde för våldtäkt?
Göran har nog missat det här i koljonens artikel: ”Vår överenskommelse var ju så klämkäckt tydlig: kondom i varje hål, annars blir det inget. Han skulle väl inte…?”
Vilket sedan framgick att han gjorde. Var det ett övergrepp? Kanske inte, han kanske bara glömde bort det som hade sagts i fyllan. men han höll sig inte till överenskomelsen. Borde hon ha sagt något? Ja, men av skäl som hon redogjort för gjorde hon inte det. Skäl som det är bra at #prataom!
Det koljonen ser som ett strukturellt problem i lagstiftningen, att den utgår ifrån att parterna kommunicerar med varandra stämmer. ett medgivande kan vara otydligt eller tvetydigt, liksom ett hot kan vara det. den mesta av vår kommunikation sker med kroppsspråk och ansiktsuttryck, för helvete! Ett hot kan även vara latent. inte bara uppfattas som latent utifrån tidigare erfarenheter utan även sändas med en blickning till tidigare erfarenheter på en jävla mängd olika sätt. Dum är den jävel som uttalar ett hot med klar och hög röst när allt som behövs är en trängd situation, lite muskler, och en hotfull blick. Inte ens Hells Angels uttalar tydliga hot. Dom behöver inte. Alla vet redan vad deras väst står för. Att detta problem finns betyder inte att lagstiftning är lösningen. men man kan åtminstone vara så jävla ärlig att man erkänner det! ja, detta är något som även drabbar män. inte bara bögar som blir påsatta av andra män utan även män i heterosexrelationer
jag svär mkt. som en Riot Grrrrrrrly-man
Göran, har Anna samtyckt till att du använder hennes namn?
Jag fattar fortfarande inte trots dina långa förklaringar hur de raderade tweetsen kan vara en issue. Så vitt jag känner till så är ett av de absolut vanligaste beteendena efter sexuella övergrepp att man försöker förtränga vad som skett och låtsas som att allt är vanligt (vilket man kanske kan anta är ren överlevnadsstrategi då den stora majoriteten övergrepp sker i nära relationer). Hur förhåller du dig till våldtäktsfall där offret duschar och tvättar kläderna efteråt och därmed förstör bevismaterial?
Kristina,
Självklart har jag mycket stor förståelse att man efter ett övergrepp vill göra sig ”ren” för att bli av med det hemska så mycket det går. Att duscha, tvätta sig extra noga och göra saker för att tränga bort det hela. Att man väntar med att anmäla. Att man drabbas psykiskt av det som hänt. Det är inget konstigt. Tyvärr gör det svårare att utreda brottet. Men det är mänskligt beteende. Har ingen kritik. Här är vi säkerligen helt överens.
Det är inte det vi pratar om. Om övergreppet som kvinnan råkat ut för och som anmälts till polisen skulle vara inspelat på en övervakningsvideo som bara kvinnan har tillgång till. Hur skulle du reagera om det visade sig att kvinnan själv raderat filmen?
Om det skulle visa sig att gärningsmannen hade lyckats skaffa sig tillgång till filmen och raderat den. Hur reagerar du då?
Spelar det någon roll vem det är som raderat? Eller är det bara en radering?
@Göran:
Jag fattar inte varför du alltid drar upp Johanna Koljonen och #prataomdet, det har ju liksom inte med saken att göra.
Du säger att det av mig uppgivna skälet till att A ”raderade” hämndlistan inte stämmer. Eh, nähej?! Det var ju den anledningen hon själv uppgav, och i mina ögon är den högst trovärdig. När man är hatad och misstänkliggjord över hela världen är det i mina ögon en bra ide att försöka se till att ens ord inte förvrängs tex. genom att ngn gör en dålig översättning via babelfish. Men okej, då du kanske hade en annan förklaring? Fast, nej det hade du inte. Du vile bara att jag skulle hitta originaltexten och för att jag skulle slippa leta så länkade du den till mig. Jaha?! Ärligt talat så finner jag det stycket ovanligt substanslöst, tom med för att komma från dig. ”Din förklaring stämmer inte. Läs originaltexten, som ju inte innehåller någon mer information”.
Sedan undar jag också varför du använder A’s namn? Och varför du använder en sida som i övrigt (vad jag förstår) propagerar för en bättre våldtäktslagstiftning till att praktiskt taget förfölja en kvinna.
Göran: Fattar fortfarande inte, menar du att tweetsen är bevis på nåt? Isf vad? Och du har inte svarat varken mig eller Christine, varför du använder hennes namn?
Kristina,
Mellan dig och mig finns någon som bestämmer vad som ska publiceras. Så vad jag svarar på de frågor jag får har du ingen aning om. En del av mina svar verkar inte anses korrekta i något avseende.
Jag svarar gärna på dina frågor. Men då tror jag att det vore bra om du kunde tala om för personen som bestämmer om mina svar ska få synas att du vill se mina svar.
Göran: Jag har redan uttryckt mina önskemål om att du lämnar den här bloggen. Men jag beslutade sen att låta dej svara på de frågor människor ställde till dej här. Den opublicerade kommentaren du hänvisar till innehåller däremot inga svar på de frågor du fått här. Däremot en lång omskrivning av Johanna Koljonens berättelse i samband med #prataomdet-initiativet. Med dina tolkningar av vad som hände. Jag finner det osmakligt att använda sej av en annan människas (mycket personliga) berättelse så som du gjorde fylla den med diverse egna antaganden om vad som hände eftersom du inte vet nåt om det.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Du har en egen blogg, använd dej av den om du känner dej begränsad här. Jag använder min egna resurser och min egen tid för att upprätthålla den här bloggen. Det sista jag kommer att göra är att låta den förvandlas till ett klotterplank för dej personligen – du har redan använt betydligt mer utrymme än nån annan i den här kommentarstråden. Det är upp till dej att skriva hur och vad du vill om Johanna Koljonens erfarenheter men du kommer inte att kunna göra det här.
Kära Linna, du är klockren!!